Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Svenskt bildningsarbete i Estland i våra dagar. Av Gideon Danell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKT BILDNINGSARBETE i ESTLAND I VÅRA DAGAR 497
buga sig. Glädjande nog har han under de två sista decennierna
fått se uppväxa omkring sig en stab av unga medhjälpare i
arbetet, för vilka det varit en naturlig sak, liksom för honom, att
det andliga arbetet bland Estlands svenskar skulle gå i
svenskhetens tecken. Två av hans söner ha följt honom i
lärararbetet, av vilka den äldste, Joel Nyman på Ormsö, redan i
flera år varit ordförande i Estlands svenska lärarförening och
f. ö. genom sitt flitiga medarbetarskap i såväl rikssvenska
tidningar som framför allt i Svenska Estlands egen sedan 1917
utkommande tidning, Kustbon, torde ha gjort sig rätt känd
inom »allsvenskt» intresserade kretsar.
Folkskoleväsendet i Östersjöprovinserna stod naturligtvis
mycket lågt under den ryska tiden. Det bästa, som kan sägas
därom, är att det höjde sig ej obetydligt över nivån inom det
egentliga Ryssland. Med den russificering, som på allvar
påbörjades vid mitten av 1880-talet och varav den nämnda
kyrkliga propagandan var ett utslag, infördes ryskan som enda
egentliga undervisningsspråk, och därmed blev resultatet av den
treåriga folkskoleundervisningen givetvis ännu mera försvagat.
Även de svenska folkskolorna i Estland ledo hårt av den
dra-koniska ryska inspektionen, för vilken huvudsaken var, att en
lektion i rysk historia eller geografi kunde försiggå något så
när flytande på det för läraren och barnen främmande språket,
och då därtill lärarutbildningen, oavsett det ovannämnda
seminariet på Nuckö, var av mycket tillfällig art, kan man ej vänta
sig annat än att den nuvarande generationens bildningsnivå,
jämförd med vår svenska allmoges, skall vara i det hela mycket
efterbliven. Man måste snarare förvåna sig över att så många
bland dessa ö- och kustbor, tydligtvis tack vare sina sjöfärder,
förvärvat sig rätt så stor »allmänbildning» och, särskilt,
praktiska språkkunskaper. Utom sitt modersmål, den egenartade,
för rikssvenskar obegripliga gamla svenska dialekten, behärska
i själva verket de flesta männen och många kvinnor både
högsvenska och det estniska språket, en och annan reder sig
dessutom rätt väl med tyska eller ryska eller bådadera.1
Kulturhistoriskt betecknande är en berättelse, som lever på
1 En kort historik rörande undervisningsspråket i Estlands skolor ända fram
t. o. m. landets frigörelse finnes i den danska pedagogiska tidskriften Vor
Ungdom för år 1920 (sid. 426—438), meddelad av den danske generalkonsuln
i Reval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
