Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Några ord om livrustkammarens och statens trofésamlings inbördes förhållande. Av T. J. Petrelli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVRUSTKAMMAREN OCH STATENS TROFÉSAMLING 509
På 1870-talet hade under generalfälttygm. frih. G. V. Leijonhufvuds
ledning och genom major F. Spaks energiska arbete en ny »historisk
samling», Artillerimuseum, framvuxit. Förslag om dettas och Lrk:s
förening till ett stort vapenmuseum framställdes av general
fälttyg-mästaren 1880, och tanken omfattades icke utan sympati av
Nationalmusei nämnd, som dock av vissa skäl ansåg sig nödsakad att avstyrka
detsamma. Tillblivandet av Artillerimuseum är för den fråga, som här
behandlas, av stor betydelse. De skäl, som tala emot Lrk:s
överförande till artillerimuseum, gälla icke en förening av den gamla och
den nya historiska samlingen. Den grundskillnad, som förefanns
emellan stora och lilla rustkammaren, föreligger däremot ännu mellan
Lrk och Strk:s spillror, fastän den vid första påseendet döljes genom
de delar av den senare, som genom ouppmärksamhet hos rätta
vederbörande glidit över i den förra.
Den förste, som, förf. veterligen, yrkat på genomgripande åtgärder
beträffande troféerna i Riddarholmskyrkan genom »förflyttning till en
plats, där de icke såsom nu äro utsatta för fullständig förvittring
genom fukt och dam», var professor E. Jakobsson i ett memorial till
överintendentsämbetet den 7 febr. 1886 med anledning av ifrågasatt
reparation av gravkor i Riddarholmskyrkan. Saken bragtes åter på
tal kort efter sekelskiftet av Lrk:s föreståndare, intendenten G. A.
Ossbahr, vilken såväl vid samtal med konung Oscar som i skrivelse
till Rm. ämb:tet sensommaren 1902 framhöll nödvändigheten av en
flyttning och sin förhoppning att plats framdeles skulle kunna
beredas åt troféerna i det under byggnad varande Nordiska museet.
Ingendera av framställningarna, om vilkas avgivande förf. först helt
nyligen erhållit kunskap, ledde till avsett resultat. Uppslaget skulle
komma från annat håll.
Efter konung Oscar II:s tillträde till regeringen hade svenska armén
erhållit en verklig generalstab — den förut under 1800-talet befintliga
var blott ett namn — och för denna låg ett vidsträckt arbetsfält
Organiskt växte stabens krafter fram, med varje år allt längre
framflyttande gränserna för sin verksamhet. Så kom det ock därtill, att
Generalstabens krigshistoriska avdelning fäste sin uppmärksamhet vid
det förfall, i vilket de dyrbara minnena från svensk krigsmakts
ärofulla strider för fäderneslandet befunno sig. Med den vidsträckta
befogenhet, som tillkommer generalstabens chef, tog denne ärendet
orn hand. General Rappe utverkade anslag till troféernas avmålning
och general Bildt, genom underd. skrivelse den 31 maj 1906,
tillsättning av en kommitté, som skulle undersöka, huru troféerna kunde
förvaras på bättre sätt. De till ledamöter i denna kommitté utsedde,
generalen friherre Rappe och krigsarkivarien Petrelli, fingo under hand
tillsägelse att själva föreslå en tredje ledamot, vartill de förordade
friherre R. Cederström. Det förtjänar att hågkommas, att hans
förordnande till ledamot tillkom på detta sätt och ingalunda från Kungl.
Majrts sida på grund av friherre Cederströms ställning till Lrk. Såsom
en fjärde ledamot inträdde efter någon tid konteramiralen J. Hägg.
Kommitterade funno vid undersökning, att troféernas tillstånd var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
