Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - Landstingsvalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 523
traktats som förlöpningar, ty de upprepades icke senare. Med sann
undergivenhet, dövt för allt tilltal, fann sig det socialdemokratiska
partiet i denna annexion. Att den hade vederbörandes tysta gillande
var alldeles tydligt. På motsatta sidan ordades det länge vitt och
brett om »borgerlig samling». En sådan hade också till slut
åvägabragts i större omfattning än vid något tidigare val, men något
motstycke till den socialistiska enhetsfronten kom aldrig till stånd, främst
på grund av det liberala partiets hållning. Allt artade sig till en
angenäm dag för det på första-kammarupplösning inriktade
regeringspartiet.
Det kunde med visshet förutses, att deltagandet i landstingsvalen
skall bli mindre livligt än förra gången, 1919. Fullmaktsröstningens
borttagande kunde ej undgå att få en dylik effekt. Den hade ansetts
övervägande lända högern till godo: alltså ännu ett skäl till de övriga
för socialdemokraterna att förbida ett lyckosamt varp. Nu blev ju
också valdeltagandet ganska skralt, ehuru å andra sidan det personliga
deltagandet kanske till sist icke var att klaga på, i betraktande av
den allmänna och förklarliga trötthet, som alstrats hos valmanskåren
genom det ideliga väljandet. Men hur inbjudande det än varit att
med utgångspunkt i denna valtrötthet tyda folkviljan mindre ex
eventa än det egna intresset till behag, så har likväl ett sådant
förfarande högst betydligt försvårats av de märkliga, skarpt
framträdande kurvor, som röstminskningen kom att utvisa för de olika
partiernas del. För högern utgör denna mindre än 24 %, för
socialdemokraterna över 35, för vänstersocialister och kommunister drygt
29, för bondeförbundarna nära 46 och för liberalerna ej långt från
60 %\ Därmed är i själva verket historien om 1922 års
landstingsval i korthet berättad, historien om sorglig besvikelse för högt spända
förhoppningar, men också historien om ett frisinnat parti i
upplösningstillstånd.
De socialistiska riktningarna ha visserligen genom valen något
förbättrat sin ställning i landstingen i jämförelse med de borgerliga
partiernas. Men förskjutningen är alltför obetydlig för att ett enda
ögonblick komma i betraktande såsom rättesnöre för eventuella
planer på en upplösning av första kammaren. Alla dessa planer ha
hastigt och lustigt stoppats i säcken, och med komisk öppenhet har
det framgått, att socialdemokraterna numera anse en så länge som
möjligt oförändrad första kammare god nog. Vad skulle också en
upplösning tjäna till? Den skulle endast på riksdagen omedelbart
överföra verkningarna av den stora och, det må ärligt erkännas,
oväntade strömkantring mot höger, som valen utvisat för hela det
borgerliga Sveriges del. Därför må det anstå med varje dylik
upplösning. De finnas även utanför socialdemokratien, som med
uppriktig erkänsla hälsa denna sinnesändring. Från intet borgerligt håll
har veterligen något krav framkommit på ett fullföljande av
upplösningstanken. Men alldeles särskilt lär man på liberalt håll vara
tacksam för att de nya landstingen ej ined ens läggas till grund för nya
förstakammarval över hela linjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
