Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - Landstingsvalen - Räntefotens framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 DAGENS FRÅGOR
Förbudsomröstningens konstitutionella nyhet tillkom först och sist
som ett medel att besvärja de inre slitningarna i hr Edens parti.
Den avsåg att bli ett taktiskt purgativ, men den slog sig på nerverna
och födde brinnande feber hos sina närmaste upphovsmän. Det
vore oförsiktigt att spå något som helst orn den framtida
utvecklingen; för ögonblicket är allting flytande, som här i landet nämner
sig »frisinnat». Krafterna dra åt skilda håll, och det står skrivet i
stjärnorna, när och om någonsin de skola återförenas.
Förbudsfrågan har varit det tecken, i vilket vi besegrats — därom synes man
vara något så när ense, fast enigheten sedan upphör. Att den frågan
också spelat en ödesdiger roll för det en gång så mäktiga, nu till föga
mer än en tredjedel av sin valmanskår reducerade liberala partiet lider
ej heller något tvivel. Fråga är dock, om förbudets roll förklarar allt
eller ens det mesta av partiets nuvarande läge. Reaktionen mot vissa
sidor i partiets allmänna politik under de senare åren har
otvivelaktigt mognat. Man kan ej gärna bestrida, att särskilt dess andel i
tillkomsten av den nuvarande arbetstidslagen, i dess ute i bygderna
ytterst impopulära form, på ett verksamt sätt bidragit till flykten
från det liberala programmet. Även för socialdemokraternas del torde
det vara tillbörligt att loda efter djupare orsaker än den från deras
läger gemenligen andragna, eller bristande intensitet i valarbetet —
en förklaringsgrund som närmast utmanar löjet. Man misstager sig
nog icke, om man ersätter denna oantagliga valmakarursäkt med en
mindre mekanisk förklaring. En stor del av de hittillsvarande
socialistiska valmännen har kommit till insikt om, att mot de realiteter,
som bestämma arbetsmarknadens och överhuvud det ekonomiska
livets villkor, alla valsegrar i världen utgöra ganska slöa vapen.
Denna insikt var uppenbarligen icke vunnen vid andra kammarvalen
i fjol, men landstingsvalen denna höst visa, att den är på god vag.
Räntefotens
framtid.
Under kriget uttalades nästan allmänt den
uppfattningen även från personer med teoretisk insikt, att
räntefoten efter kriget skulle bliva högre än den varit före kriget.
Det skäl som vanligen anfördes för denna föreställning var också i
för sig riktigt, nämligen kapitalförstöringen under själva kriget och
den därav följande kapitalbristen. Det fanns dock en och annan,
som redan på den tiden påpekade otillräckligheten i resonemanget,
så till vida som detta endast uppehöll sig vid den ändrade tillgången på
kapital eller sparande, men lämnade möjligheten till en ändrad
efterfrågan därpå åsido. Att man resonerade såsom man giorde
sammanhängde med andra ord med den vanliga tron på en högkonjunktur
efter kriget — ty under förutsättning av en sådan skulle
kapitalbehovet varit stort — eller åtminstone med föreställningen, att
kapitalbehovet i varje fall ej kunde bliva mindre än förut. Häri låg den
stora felbedömningen. Räntefoten är med andra ord till ytterlighet
konjunkturkänslig, och konjunkturerna sammanhänga i sin ordning
på det närmaste med penningvärdets ändringar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
