Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - Bolagen och jorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 531
I denna tidskrift har det ofta hävdats, att bolagens hemmansköp,
de enskilda skogsspekulanternas och skogsjobbarnas stigande
vinstchanser och fastigheternas eller i varje fall skogsbeståndens allt
vanligare realisering vid arvskiften väsentligen äro följdföreteelser till en
jordfördelning, anpassad efter alldeles andra ekonomiska förhållanden
än de nuvarande. Endast i brukstrakterna och skogfattiga nejder ha
anspråken på skogsmarkens virkesproducerande förmåga sedan gam
malt varit bestämmande för utsträckandet av ägoväldena i skogen.
Eljes ha jordbruken söderut krävt utrymme utöver sitt skogsbehov
för betets skull och därjämte vid virkets låga pris saknat varje
anledning till återhållsamhet i sin arronderingslusta. Norrut åter
bevarade ännu primitivare brukningsformer i de ofantliga samfällda
vidderna ett överflöd, som hann fördelas på bondgårdarna just till
den tid, då ett excessivt innehav av skogsmark tack vare teknikens
förändringar började bliva obehövligt för jordbruket men på grund
av en snart sagt ny användning av skogsmarken med åtföljande
värdeökning nödvändigtvis måste vända intresset från åkerjorden till den
hemmanet vidhängda skogen såsom det större förrnögenhetsobjektet.
Denna sistnämnda intresseförskjutning är en helt naturlig företeelse,
analog med storstadstomtprisens förintande återverkan på vida
värdefullare jordbruk i allt utom däri, att i våra skogstrakter de utöver
jordbrukets räntabilitet uppjagade fastighetsvärdena ej äro oskiljaktiga
från den jord, jordbruket behöver — om ej genom lagstiftning.
De stora bolagsförvärven av de nordsvenska bondgårdarna löste på
ett effektivt sätt uppgiften att omföra deras skogsmark till ett mera
givande skogsbruk. Men det får därför ej glömmas, att de i stort
sett icke medförde någon anpassning av skogsmarkens fördelning på
jordbruksfastigheterna efter de nya förhållandena. Tvärtom kunde
dessa jordbruksfastigheters övergång till trävarubolagen så mycket
mindre göra slut på tillbakasättandet av jordbruket för skogen, som
endast den sista var föremål för de nya ägarnas verkliga intresse.
Därmed var en av de djupt berättigade utgångspunkterna för
bekymren över bolagens jordförvärv given; den andra och ännu
allvarligare är förlusterna i de självägande böndernas leder, för så
vitt de drabbat ägare av i sig utvecklingskraftiga jordbruk.
Steriliteten i en lagstiftning, som envist tar syfte på symptomer i
stället för på orsaker, ligger i öppen dag. I betraktande av de
sam-hällsskador, som i norra Sverige följt med bolagens jordförvärv, kan
man dock tillerkänna den norrländska förbudslagstiftningen värde
åtminstone för det rådrum, den borde ha givit till ett lugnare
övervägande av ett omfattande och på de mest olikartade områden
ingripande problemkomplex. Men något liknande är svårt att säga om
lagens föreslagna utsträckning till södra Sverige i skärpt form och
i förening med ett koncessionssystem, som det säkerligen ej skulle
stå i någon förvaltnings förmåga att framsynt handhava. Den för
kommissionens lagstiftningsplaner besvärande ringa omfattningen av
bolagsköpen är en erinran om, att jordbruksjorden här har en areal
och ett värde, som ej tillåter att mer än temporärt ställa den i
36. Svensk Tidskrift 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
