- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tolfte årgången. 1922 /
538

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens Frågor 30. 10. 1922 - Lloyd Georges fall och framtidsplaner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

538 DAGENS FRÅGOR

bemödat sig om att hålla olika vägar öppna. I Manchestertalet
ordade han om att »kasta sig på folket» och erinrade om sina många
vänner inom alla partier, försäkrande sig ämna »ställa nationens
trygghet och välfärd över varje partis intresse». Han lovordade sina
konservativa ministerkollegers stora lojalitet, undvek att säga något
enda ont ord om det av Chamberlain som halvt bolsjevikiskt
utmålade arbetarpartiet och var påfallande mild i sina utlåtelser om de
oberoende liberalernas ledare, undantagandes då sinnet rann på
honom och föranledde ett plumpt personligt utfall mot lord Gladstone.
Ena ögonblicket talade han milt förebrående om huru hans vän sir
Donald Maclean givit prov på »svagheten hos goda människor» genom
att duka under för andras ingivelser och ur det liberala partiet
bannlysa Lloyd George och hans anhängare. Strax därefter klagade han
över de konservativas feghet att uttala sig mot koalitionen först nu
i stället för 1918 och tycktes önska fortsatt samverkan med den
moderatkonservativa gruppen. Sitt program försäkrade han vara klart
och enkelt: att stödja varje regering som kraftigt och beslutsamt,
utan att förorsaka England »stadigvarande skada», arbetade för
»stats-mannakonstens för närvarande främsta uppgift, nationernas
pacifika-tion». Huru han tänker sig denna »pacifikation» är svårt att säga,
då han ju ännu i sitt tal i Leeds betecknade Versaillesfreden som »ett
slags mänsklighetens Magna Charta». I Leeds sökte han även på
förhand diskreditera Bonar Laws ministär såsom faktiskt ledd av
»reaktionära myterister», i strid mot vilka Lloyd George erbjöd sig att
»kläda skott för det sunda framåtskridandet». Dessa och liknande
fraser ha tolkats som ett närmande till Asquithliberalerna, men
dessa ha svårt att förlåta honörn förlöpningen nu senast mot lord
Gladstone och tidigare bortintrigerandet av Asquith och söndringen
inom det fordom så talrika och mäktiga liberala partiet. Han
stötte dolken i dess rygg, yttrade i ett av sina senaste tal lord
Gladstone, tilläggande en gammaltestamentlig allusion: »Kände Simri frid,
han som dräpte sin herre?» Frid är onekligen ett begrepp, som man
har svårt att associera med Lloyd Georges kvicksilveraktigt rörliga
kynne, och Lloyd George, som dräpt det gamla liberala partiet, vill
nog ej återvända till det nya som dess tjänare. Hans
framtidsplaner äro obestämda i fråga orn medel och vägar, men målet är väl
att »folkets trogne tjänare» skall åter bli partiernas herre. Simri
lyckades ej hålla sig kvar som Israels konung mer är sju dagar;
sedan fick han folket emot sig, »brände upp konungshuset i eld och
omkom så». Lloyd George tyckes aspirera på den heder Wilkes
en gång tillskrev lord Chatham, då han till William Pitt d. y. yttrade:
»Eder ädle fader tillintetgjorde partierna.» Det är svårt för en
engelsk politiker att bränna den byggnaden och slippa helskinnad från
äventyret, ty — som J. A. Spender anmärker i en artikel i
Westminster Gazette — »den brittiska författningen känner intet maskineri
för en enskild man att ’kasta sig på folket’». Lloyd George vill,
tyckes det, söka fylla den bristen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1922/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free