Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska läge. Av K. Blomeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har olikheten i inkomst mellan lägre och högre ämbetsmän
blivit betydligt mindre; den högre ämbetsmannen hade före kriget
ungefär sex gånger så mycket som en outbildad arbetare, nu
har han icke ens dubbelt så mycket. Denna alltför starkt drivna
utjämning mellan kvalificerat och okvalificerat arbete försvarar
man såsom en socialistisk princip; i själva verket är den ett
utslag av massans lag. Stödda på sitt stora antal, ha de icke
utbildade arbetarna bäst av alla löntagare förmått anpassa sina
tillgångar efter penningvärdets fall. En högre ämbetsman får
nu i genomsnitt endast ungefär 75 gånger så mycket som han
fick 1913, medan levnadskostnaderna äro 300 gånger så stora.
Den okvalificerade arbetaren torde nu — siffrorna äro ännu
icke officiellt tillgängliga — få ungefär 300, den kvalificerade
200 gånger så mycket som han fick före kriget. Den unge
arbetaren får nästan lika mycket som den äldre. Arbetarna,
tjänste- och ämbetsmännen drabbas också hårdast av skatterna,
såtillvida som arbetsgivaren vid löneutbetalning nu måste draga
av skattesummorna. Därför kan icke någon skatteskolkning
komma ifråga. De övriga skattebetalarna ha för övrigt den
fördelen, att de betala sina skatter först långt efter sedan de
uppburit sina inkomster, således efter en billigare kurs. För
utjämning härav måste övriga skattebetalare varje kvartal betala
förskott på den skatt, som framdeles skall erläggas. Detta
betyder emellertid endast till en del en utjämning, då förskotten
räknas efter fjolårets inkomster, som i siffror räknat i regel ju
endast uppgå till en bråkdel av de nuvarande.
Sämre ställda än arbetare, tjänste- och ämbetsmän äro till
stor del de som tillhöra de fria yrkena, i synnerhet läkare,
advokater och skriftställare. Till läkaren går man nu endast i
yttersta nödfall, och advokaterna, som till helt nyligen hade det
rätt bra, få nu offra sina inkomster på de oerhört stegrade
kontorskostnaderna. Med taxehöjningar bli varken läkarna eller
advokaterna hulpna. Ännu sämre är det för skriftställarna, som
till största delen äro brödlösa, därför att en stor del av pressen
redan dragits in, den återstående i hög grad måst inskränka sig
och bokproduktionen till följd av höga trycknings- och
papperskostnader starkt avtagit.
Allra sämst ha emellertid räntetagarna, som under ett
arbetsfyllt liv sparat så mycket, att de trodde sig kunna få tillbringa
sin levnadsafton i lugn, och som nu genom kursfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
