Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tysklands ekonomiska läge. Av K. Blomeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komma framåt, ty då får han det ju knappast bättre än nu.
Därför arbetar han icke heller längre med samma iver som
förut. Han spar sig. För bostad och bränsle behöver han icke
mycket pengar, men han offrar jämförelsevis mycket på mat, för
att så länge som möjligt bevara sin arbetskraft. I detta avseende
lever han väl bättre än de flesta ämbetsmän, som ha större utgifter
för bostad, vedbrand och högre kulturella behov.
Ämbetsmannen lever av det förgångna. Då penningvärdet blev allt sämre,
samlade han sina sista slantar och skaffade sig förråd; nu
förtär han vad han för ett halvt år sedan köpte till mycket billigare
pris. Nya kläder och nytt linne kan han icke längre skaffa sig.
Kläder kosta visserligen i svenska pengar blott 20 kronor. Det
är emellertid mer än en tiondel av hans inkomster, som han
bättre behöver till andra ändamål. Vad som i hushållet går
sönder kan icke ersättas, såvida det icke är fråga om de allra
oundgängligaste husgeråden. Han röker icke längre, dricker
icke vin, knappast öl; kaffet har ersatts av rostad råg eller
annat surrogat, smöret av margarin, varmed man får hushålla
ytterst strängt, kött förekommer i bästa fall om söndagarna.
Lusten att komma fram i karriären är liten, ty på den högre
posten, dit han tilläventyrs kunde nå, står han sig knappast
bättre. Därför söker han hellre en biförtjänst för att öka sina
inkomster. Den som skall leva på räntor hungrar och fryser.
Han ser icke en gång margarin eller kött på sitt bord, han lever
huvudsakligen av magra soppor, bröd och potatis. Han håller
sig över vattnet endast genom att undan för undan sälja alla
värdesaker som han kan undvara.
De få förmögna, som skulle vara i stånd att avsevärt
inskränka sina utgifter, göra det icke, då det ser dåraktigt ut att
spara. Lägger man i år av 100,000 mark, så kan man kanske
nästa år köpa fem pfund margarin därför. Därför lägger man
hellre ned pengarna i materiella värden. Detta är den »flykt
undan marken», varemot man icke kan göra något genom
lagstiftning.
Följderna av ovan skildrade förhållanden äro fruktansvärda.
Nativitetssiffran har särskilt i städerna och de industririka
trakterna, där den ekonomiska nöden är störst, gått betydligt
ned. För hela riket uppgick den första kvartalet 1922 till
endast 25,6 mot 27,7 samma tid 1921 och 28,8 1913. Dödligheten
är i stark tillväxt. Barnmortaliteten hade redan 1921 på enstaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
