Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kreta och dess bronsålder. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 AXEL BOETHIUS
make väl först romerska kejsartiden helt kunnat skapa. Här
få guldfynden och konstföremålen från schaktgravarna i Mykene
sin rätta bakgrund av arkitektur och natur; i en omgivning
som denna har den konst, de vittna orn, uppkommit. — Hur
oerhört har ej läget i världen kastats om, sedan allt detta stod
i sitt flor, sedan damer, sådana fresker och statyetter visa, i
stiliserade, förkonstlade dräkter rörde sig i dessa salar, sedan
boxare, brottare och tjurfångstspel, som bevarade bildverk teckna,
gåvo förlustelse åt Kretas krigare med knappa ländkläden och
dyrbara halsband och åt Kretas furstar med vackra liljediadem.
Omkastningen från antiken till medeltiden ter sig ringa mot detta;
här är det en hel kulturvärld, som sjunker undan: det var
kring Nilen och i Mesopotamien, som livet formades rikast och
mångsidigast, kring sydöstra Medelhavet var mittens rike, och
Kreta låg ytterst i kulturvärlden mot Europas barbariska
dunkel. Kreta var förmedlarlandet mellan Europa och
kulturländerna; av denna ställning, av Egyptens och Mesopotamiens stora
utveckling berodde Kretas, hur fritt eljes dess liv och kultur
utvecklades. Och när i en långt senare tid Grekland träder
fram som den kulturmakt, vi vant oss att se däri, då är Kretas
stora tid slut och glömd, då är det en utbygd, en ö med några
rika, ej alltför stora slätter, utan roll i historiens stora
utvecklingsgång. Det är detta som en färd över sydslätten med den
gamla bondelagen, med minnena av den romerska
provinsstaden, med turkruinerna och dagens enkla byar tecknar i sin
fängslande motsats mot de väldiga palatsruinerna på de öde kullarna.
Vill man studera den minoiska kulturens uppväxt, då äro
Candia och Knossos orterna, som man måste uppsöka. I
stadens museum äro ett par salar minoiska — kring väggarna äro
fragmenten av fresker uppsatta; de och mångfalden av fritt och
rikt dekorerat metall- och lergods ger en förvånande, i allt sitt
främlingskap, sin oväntade nyhet nästan betagande helhetsbild.
Och kort utanför staden ligger Knossos med sin palatsruin, den
plats, där man bäst följt och kunnat följa den minoiska
kulturens långa utvecklingsbana. Till detta kommer även, att det
klassiska arbetet om minoisk kultur, sir Arthur Evans’ bok, i främsta
rummet skildrar Knossos; med all fantasi, alla stora överblickar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
