Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kreta och dess bronsålder. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 AXEL BOETHIUS
som enligt den franske undersökarens beräkning kunde ha rymt
»400 galejor på 30 meter»;hela denna egyptiska nordhamn synes,
som sagt, böra dateras till forntebanska rikets tid. Klart visar
denna kolossalanläggning vad handeln på Medelhavet vuxit ut
till, handeln med Kreta, rikt betygad genom fynd, handeln med
Palestinas exporthamnar för cederträ, med de asiatiska
karavanvägarnas slutpunkter vid den syriska medelhavskusten och med
kopparproducerande land som Cypern och Sinaihalvön.
Gå vi åter till Kretas kustslätter, jordbrukarlivet och sjöfarten
kring bergöns kuster, och följa vi utvecklingen i Knossos, så
möta från denna tid de stora och imponerande bevisen för
att statlig utveckling, konst, handel och näringar kommit in i
ett skede av hög och lysande egen kraftfullhet. Nu bygges det
första stora palatset på Knossos kulle, ursprungligen (omkr. 2000)
enligt Evans en grupp slutna hus kring en stor centralgård.
Därmed ligger framför oss beviset på rikedom och furstemakt,
ett bevis som får en belysning i detalj genom långa gallerier
med manshöga krukor för säd och olja. Kretensarna ha än i
dag ett par tre sådana i sina hus; i palatsen måste det ha
gällt en mäktig furstes tionde eller vidsträckta domäner, vars
minoiska bronsåldersskördar fått sitt egenartade monument i
palatsens magasiner.
Kring borgen i Knossos, i Phaistos och annorstädes samlas
nu upp resultaten av en utveckling, som fortgår i omkring 700
år (2100—1400), alltjämt följbar genom daterade egyptiska fynd,
alltjämt självständig, växlande fast i oavlåtligt utbyte med
orienten, en självständig provins inom dess orbis terrarum.
Det skulle föra oss för långt och kräva illustrationer, som ej
stå oss till buds, att följa de arkeologiska bevisen för stegringen
i materiell och estetisk kultur och uttrycken därför i förnyade, allt
mer komplicerade och storslagna palatsbyggen. Vi se palatsen
sammanbyggas till stora enhetliga komplex kring öppna stora
centralgårdar omkr. 1900 f. Kr. Till detta palats hör den kanske
mest berömda kretensiska lerslöjden, tunna skålar och vaser
med stiliserade ornament i vitt, och rummen, som de prytt,
ha av de få fynden alt döma haft fresker som i ljusare
målning på mörk botten skildrat människor och Kretas natur.
Omkr. 1700 har en förödelse gått över detta palats. Knappast
synes detta ha vållats av nya invandrare: kulturen på Kreta
går, det är genom Evans’ bok ännu klarare än förr, i en stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
