Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Kreta och dess bronsålder. Av Axel Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRETA OCH DESS BRONSÅLDER 559
palatsbyggen uppger den närmast föregående tidens stil: man
står i en övergångstid, man söker en ny naturalistisk konst, som
slutligen i fresker och vasmålningar slår igenom med en åter
världsberömd stil, som i mörkt på ljus botten för fram
naturens liv och växlingar, lunderna, ängarna, havet, kultdanserna
— allt ämnen, som redan under näst föregående period fängslat
den vackra öns målare. Det är ju också nästan självklart, då
Egyptens konstnärliga ande väckte till liv konstnärlig
självständighet på det blommande, havsomsvallade Kreta. Åter fängslas
man emellertid av friheten i den bild, som utvecklas. Egyptens
stora monumentalkonst synes ej ha legat för dessa kretenser,
tempel, kolossalstatyer och monumentala bildalléer söker man
förgäves; anden är en alldeles annan, en obundet sökande, mindre
storslagen, om man så vill, men tjusande i sitt friska, fria
artisteri, som präglar också obetydligheter, som slumpen i
mängd bevarat. Också från denna periods palatsbygge vore
förstörelser och omfattande ombyggnader att förteckna, och inom
konstens område möta vi därvid åter en vändning mot det
stiliserade, ornamentalt stela. Under Knossospalatsets sista tid
(1550—1400), då dess furstar f. ö. tycks ha varit mäktigare än
någonsin, få freskerna en ny karaktär genom långa processioner,
lika dem som i samtida egyptiska gravar visat oss kretenser i
gåvobärares rad, genom stel högtidlig uppställning och heraldiska
djurscheman. Detta motsvaras också inom vaskonsten av en
praktfullt dekorativ stilisering av de typiskt minoiska motiven,
av växterna och sjödjuren.
Med den oförminskat storartade bilden av kretensisk kultur
i detta sista skedets Knossospalats stå vi en plötslig
avslutning nära; palatsen förstöras, kretenserna och deras slöjd
försvinna på de egyptiska monumenten — det är ett gåtfullt tvärt
slut på en kultur, som tycktes stå på en lysande höjd.
Emellertid hade, som redan inledningsvis blev sagt, i perioden efter
1700 i den nya stilens genombrottstid kretensiskt
kulturinflytande nått Greklands fastland. Det var detta, som de mykenska
schaktgravsfyndens guld- och bronssvärd och vaser röjde.
Fastlandet minoiseras; dess äldre torftiga kultur dör hastigt ut, och
då Kretas palats förstöras, står Grekland färdigt med en egenartat
utvecklad form av minoisk kultur, vars alster dess skutor fört
i Keftiskeppens spår till Mindre Asiens kuststäder, Troja,
Kolo-phon, Miletos, till Egypten — ända bort i de italienska farvattnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
