Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Enhetsskolan. Av Sixten Samuelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENHETSSKOLAN 565
de för teoretiska studier begåvade, kanske på bekostnad av de
praktiskt dugliga.
Allt detta utesluter dock icke, att en bättre sållning än nu
skulle kunna ske i våra skolor, men man kan fråga sig, om
den nuvarande skolordningen verkligen lägger svåra hinder i
vägen för städernas barn från mindre välsituerade hem att
komma in i läroverken och om ett framskjutande av tidpunkten
för valet skulle väsentligen befordra en sådan övergång. Det
stora antalet barn i våra läroverk, som tidigare gått i
folkskolan, torde vara det tydligaste svaret. Snarare är det väl så,
att övergången försvåras av andra omständigheter, av
svårigheten för hemmen att undvara barnens förvärvsarbete, av de
kostnader, som skolböcker och kläder medföra, kanske av
bostadsförhållanden. Ett verksamt sätt att tillvarataga
begåvningarna vore härvidlag ekonomiskt understöd från statens sida.
En starkare gallring av elever i våra läroverk, frånsett från
vilka hem de komma, vore utan tvivel önskvärd. En sådan
gallring kan, såsom prof. Hallendorff antytt, ske genom
strängare flyttningsbestämmelser, såsom också
Skolkommissionen välbetänkt föreslagit, och det kan ifrågasättas, om icke
därmed vinnes, vad kommissionen i ett avseende åsyftat, utan
enhetsskolan och dess prövningssystem.
Betänkligheterna mot enhetsskolan bero efter mitt
förmenande icke på klassfördomar, icke på någon motvilja mot att
göra det lika lätt för begåvningar ur »olika ekonomiska skikt»
att taga sig fram i livet, icke heller på någon principiell
opposition mot ståndscirkulation, om man också kan tveka om huruvida
det i praktiken är så lätt att »cirkulera nedåt», som
kommissionen måhända anser.1 Men man står tvivlande inför de
sociala skälens beviskraft och inför möjligheterna att inom en
snar framtid förverkliga det demokratiska ideal, som
bottenskoletanken över huvud och enhetsskolan i synnerhet är —
»ett folk, en skola». Det har visserligen sagts, att privatskolor
bli omöjliga utan statsunderstöd och utan kompetens av samma art
som statsskolornas, och detta gäller kanske de högre
skolformerna, men knappast privata småbarnsskolor.
Under sådana förhållanden måste de pedagogiska
invändningarna mot enhetsskolans konsekvenser vinna i styrka. Den
tid, som kommissionsbetänkandet kunnat anslå åt de högre
1 Jämför härom Nordin, Det stora skoiför slaget, s. 197.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
