Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Akademiska befordringsåtgärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 DAGENS FRÅGOR
visat sig så stort, att det icke varit alltför oöverkomligt att vinna
verkligt goda vikarier på lediga platser. Och fråga är, om det icke
finnes en annan svaghet hos detta tillsättningsmaskineri, som vållar
jämförelsevis mera tidsspillan än den, vilken uttryckes genom avståndet
från ledigförklarande till utnämning.
Man gör sig i allmänhet knappast någon klar föreställning om i
vilken utsträckning de akademiska befordringarna taga personliga krafter
i anspråk. Är fallet i någon mån omtvistat — och det är ofta
händelsen numera, då halva dussinet fullt kompetenta sökande ej
sällan anmäla sig — alstrar dess handläggning gärna ett till
dimensionerna rätt ansenligt bokband av vetenskapliga inlägg. De sakkunniges
utlåtanden svälla nämligen ut till omfångsrika monografier, där de
sökandes arbeten karaktäriseras och vägas mot varandra, och för att
skriva sådana avhandlingar finna de sakkunnige sig oftast förorsakade
att taga tjänstledighet från sitt vanliga arbete. Eftersom dessa
utlåtanden väl som oftast skilja sig i någon punkt, nödgas därefter
fakultetsledamöterna att på grundvalen av dem utarbeta vidlyftiga egna
yttranden, och ovanpå dessa komma sedan flera eller färre
konsisto-rialer med sina särskilda uttalanden, vilka yttermera bringa
specialbelysning åt målet. Det torde snarast få räknas som vanligt, att ett
universitet har minst ett dylikt mera svårhanterligt fall per läsetermin,
vilket betyder, att samtliga i behandlingen deltagande akademiska
lärare måste på detsamma offra en högst väsentlig del av sin arbetstid
Detta har givetvis den goda sidan att framtvinga en ständig kontakt
mellan olika vetenskapsgrenar, högst önsklig som motvikt mot ensidig
specialisering. Likväl kan spörjas, om icke den vinsten köpes väl
dyrt, därest vederbörande vetenskapsmän oupphörligen vid sina
egentliga arbetsuppgifter hejdas och distraheras av personfrågor, vilka
}u alltid hava egenheten att i högsta grad absorbera intresset.
Som sakerna nu ligga, är det väsentligen beroende på de
akademiska lärarna själva, om detta ytterst tungrodda system fortfarande
skall upprätthållas. Därest vederbörande enades att konsekvent kräva
kortfattade sakkunnigutlåtanden, vilket icke behövde och självfallet
icke borde influera på deras sakliga värde, och att i
överensstämmelse härmed starkt reducera alla följande inlägg i behandlingen,
skulle en mycket avsevärd andel av tid och krafter kunna besparas
utan varje författningsändring. Men om detta, vilket onekligen krävde
ett betydande mått av självdisciplin på alla händer, icke sker, är det
anledning antaga, att även de bäst uttänkta lagtexter icke komma
att nämnvärt förbättra förfaringssättet.
Senast arbetande kommitterade hava i främsta rummet tagit sikte
på tillsättningarnas långsamhet samt i detta hänseende föreslagit
åtskilliga ganska tänkvärda nyheter. För att förekomma, att
professurer länge stå lediga, yrka de, att professor ovillkorligen skall avgå
med slutet av det kalenderår, varunder han fyller 65 år, samt att
redan i början av samma kalenderår den nya tillsättningsproceduren
börjar. Genom att vidare helt borttaga specimenstiden samt
förelägga de sakkunnige att inom 5 månader avgiva sina utlåtanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
