Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Moderna Plimsollare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 593
fartygens högt uppdrivna hastighet, turernas täthet och ej minst den
skärpta konkurrensen tryggheten för de ombordvarande i viss mån
förminskats, särskilt i fråga om de transoceana ruterna, men även
å vissa trader i våra närmare farvatten. På ett område inom vårt
eget lands sjöfart har emellertid utvecklingen icke kunnat göra sig
gällande i samma utsträckning som på de andra, nämligen i fråga
om kanalfarten och i all synnerhet beträffande passageraretrafiken i
denna fart. I stort sett uppehälles denna ännu med fartyg, som kommo
till på 1870- och 80-talen, och vilka måhända på sin tid fyllde de
enklaste kraven på de ombordvarandes säkerhet, men som numera
näppeligen kunna sägas motsvara de fordringar på sjövärdighet, vilka böra
kunna uppställas på moderna transportmedel till sjöss. Visserligen
ha under årens lopp en del förbättringar och moderniseringar ägt
rum, men dessa ha huvudsakligen avsett passagerarnas större
bekvämlighet och komfort och torde, då de tagit formen av
nyuppförda matsalonger, rökhytter och dylikt, genom att öka fartygens
redan förut mer än tillräckliga övervikt åtminstone ej bidragit till
att förbättra sjövärdigheten, snarare tvärtom.
I viss mån har stilleståndet på ifrågavarande sjöfartsområde varit
betingat av omständigheter, varöver fartygens redare ej kunnat råda,
nämligen kanalslussarnas begränsade dimensioner, vilka föranleda
att de fartyg, som trafikera kanalerna, ifråga om längd, bredd och
djupgående måste hållas inom vissa maximimått. För att då kunna
bereda så mycket utrymme som möjligt åt passagerare och last har
man måst bygga upp båtarna i höjden, och följden härav har blivit,
att den minsta oförsiktighet beträffande lastningen medför avsevärd
risk för de ombordvarande. Det är särskilt i denna kombination
av last- och passagerarefartyg, som man har att söka anledningen
till de olyckor, som vid ett par tillfällen under de senare åren
genom stor förlust av människoliv upprört sinnena. Både »Per Brahe»
och »Viktor Rydberg» hade vid olyckstillfällena påfallande stora och
olämpligt placerade däckslaster å platser, som från början varit
avsedda uteslutande för passagerarna. Sedan lastrummen väl
proppats fulla, utan att man härvid tagit allt för stor hänsyn till
nödvändigheten av att placera det tyngsta godset i botten, lägges en
betydlig lastkvantitet — betingad av att utrymmet i stor utsträckning
upptages av salongs- och hyttinredningar — på huvuddäcket, på
dessa båtar i allmänhet kallat mellandäck, medan man sedan sätter
kronan på verket genom att blockera alla för passagerarna avsedda
utrymmen å back, promenad- och jämväl understundom bryggdäcket
med varor av allehanda beskaffenhet och olika tyngd. Lägger man
härtill, att de fullkomligt otäta lastportarna i överbyggnadens sida i
bästa fall ligga några centimeter över vattenytan, att luckorna äro
oskalkade samt att dörrar och trösklar till nedgångar i fartygets
innandöme icke äro avsedda att motstå något som helst vattentryck,
torde man snarast böra känna sig förvånad över att ej flera liknande
olyckor inträffat, helst som fartygen, enligt vad som framgått vid
sjöförhören, varit så ranka, att de känt rodret även vid lindriga girar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
