Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Moderna Plimsollare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594 DAGENS FRÅGOR
samt lätt låtit sig påverkas av de minst sagt egendomliga
»krängningsförsök», som anställts av befälhavaren före avgången.
I fråga om denna kanalbåtstyp har man kunnat konstatera även
ett annat missförhållande, nämligen att fartyg av denna typ under
de sista åren använts i farvatten, för vilka de på grund av
byggnadssätt och maskinstyrka ursprungligen ej varit avsedda. Det är
jämväl för lekmannen ganska tydligt, att en ångare, som
konstruerats för fart i kanaler och på vissa insjöar samt med hänsyn till
slussarnas begränsade storlek måst inskränkas till vissa
maximidi-mensioner och försetts med ett maskineri, vilket varit avsett att
framdriva fartyget med moderat hastighet i jämförelsevis riskfria
farvatten, ej utan vidare kan sändas till havs för att måhända
under vidriga lastningsförhållanden möta de med rätta fruktade
höst-och vinterstormarna i Östersjön och Nordsjön. Under kriget och
åren närmast därefter ha dock sådana fartyg i stor utsträckning
kommit till användning i farvatten, där de egentligen ej hört hemma,
och särskilt uppehölls Finlandstrafiken i avsevärd grad medelst
kanal-ångare. Fartygsinspektionen lyckades emellertid delvis sätta stopp
för denna farliga trafik, som även krävde åtskilliga offer av fartyg
och människoliv, och för närvarande torde missförhållandena på
detta område inskränka sig till ett eller annat fall, som icke dess
mindre tarvar att beaktas.
Det har i dessa dagar skrivits åtskilligt i dagspressen och talats
ännu mer man och man emellan om det allmännas ansvar för de
timade sjöolyckorna och om fartygsinspektionens otillräcklighet. Den
stora allmänheten har serverats den ena historien efter den andra,
och under intrycket av den panikstämning, som alltid följer på en
större olycka, ha de vidunderligaste botemedel föreslagits. Nu då
sinnena hunnit lugna sig och man kan se på det inträffade med
borteliminerande av varje förutfattad mening, är det måhända på
sin plats att sovra de gjorda uttalandena och av den förnuftigare
delen söka bilda en uppfattning, som kan bliva till något gagn.
Att befälharen i enlighet med de principer, som finnas fastställda
i sjölagen, ej endast formellt utan även reellt bör hävda sin
ställning som den ensamt bestämmande, då det gäller att lasta, navigera
och manövrera sitt fartyg samt att ordna skeppstjänsten ombord,
synes ovedersägligt. Ett avståndstagande från denna grundprincip,
det må föranleda olycka eller icke, eller vara betingat av
påtryckning från redare eller betraktare, bör anses som tjänstefel och om
möjligt beivras. Myndigheterna böra i detta fall ej lägga fingrarna
emellan, då det säkert vore nyttigt, att exempel statuerades, liksom
det också skulle lända säkerheten till gagn, om redare, som förlett
befälhavare till överträdelse av ifrågavarande slag eller med råd och
dåd främjat densamma, kunde behörigen fällas. För att på denna
väg åvägabringa en rättelse fordras emellertid, antingen att den
allmänna uppfattningen om rätt och orätt i hithörande frågor
undergår en grundlig förändring, eller att kontrollen från det allmännas
sida lägges så, att redan medvetandet om dess existens är tillräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
