Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens Frågor 2. 12. 1922 - Moderna Plimsollare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 595
ligt att avskräcka vederbörande från överträdelser eller försök
därtill. Men som världen torde komma att förbliva sig lik, bör man
nog ej sätta allt för stort hopp till möjligheten att realisera det
förstnämnda alternativet, utan i stället inrikta sina ansträngningar på att
så anordna den statliga kontrollen, att den blir i tillfälle att utan
väsentligt men för sjöfartsnäringen avhjälpa sådana påtagliga
missförhållanden, vilka nu i många fall lämnas obeaktade.
Det är ej meningen att här ingå på något förslag till ändring av
fartygsinspektionens arbetsordning eller verksamhet. Tiderna och
den allmänna opinionen äro för övrigt ej sådana, att de inbjuda till
några utvidgningar av redan befintlig kontrollmyndighet, åtminstone
ej på så sätt att staten härigenom åsamkas några ytterligare utgifter.
Man’ har därför att tillse, huru en skärpning i angiven riktning av
den nuvarande tillsynens verksamhet kan genomföras. En första
förutsättning för ett gott resultat är naturligtvis att
fartygsinspektörernas arbete i större utsträckning än hittills direkt inriktas på
fartyg av den typ, som i det föregående huvudsakligen avhandlats, och
speciellt på dessas lastningsförhållanden. Huruvida en sådan
skärpning av tillsynen i viss riktning kan äga rum utan att det sker på
andra kontrollåtgärders bekostnad, är ju svårt att på rak arm
avgöra, men med kännedom om att fartygsinspektionens
befattningshavare i ganska stor utsträckning ägna sig åt detaljer, som synas
äga långt mindre betydelse än de här avsedda, torde en omläggning
av angiven art tämligen lätt kunna genomföras. I varje fall är det
säkert, att en sådan omläggning skulle bliva till avsevärt gagn.
En annan åtgärd, som utan tvivel borde kunna medföra åsyftat
resultat, vore skärpning av förbudet mot nyttjanderätten d. v. s.
utvidgad stoppningsrätt. Enligt nu gällande lagstiftning äger
vederbörande tillsynsorgan att, intill dess missförhållande blivit avhjälpt, i
erforderlig utsträckning förbjuda nyttjande av fartyg som befinnes
hava sådana brister till skrov, maskin eller utrustning eller vara så
illa bemannat eller så hårt eller olämpligt lastat eller så olämpligt
barlastat, att resa därmed icke kan företagas utan uppenbar
livs-fara för dem, som äro ombord. Huru ytterligt svårt det måste vara
för vederbörande befattningshavare att bedöma, om »uppenbar
livsfara» i något av ovanstående avseenden föreligger, bevisas bäst av
det obetydliga antal fall, då stoppningsrätten i verkligheten hittills
tillämpats. Enligt fartygsinspektionens årsberättelser har nämligen
förbud mot nyttjande utfärdats i följande antal fall: år 1915 —4 fall,
1916 — 7 fall, 1917 — 3 fall, 1918—5 fall, 1919 — 11 fall och 1920 —
5 fall. Alltså 35 fall, varav 17 avsett missförhållanden beträffande
lastning (3 utländska fartyg), under loppet av sex år, vilket
sannerligen tyder på, att fartygsinspektionen farit fram med synnerligen
mild hand.
I andra länder, närmast Norge och England, är stoppningsrätten
så till vida betydligt mera omfattande, som formuleringen av
motsvarande lagrum ej är ägnad att ingiva fartygsinspektören den
osäkerhet och tveksamhet, som tolkningen av uttrycket »uppenbar livs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
