Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imperativ med särskild kraft fängslade sinnena inom de
neutrala länderna, var helt naturligt, då de, såsom stående utom
striden, hade lättare att opartiskt bedöma de krigförande
gruppernas handlingssätt såväl före som efter kriget. Jag behöver
icke här närmare ingå på de betydelsefulla förarbeten, som i
nämnda riktning gjordes inom de tre nordiska länderna, redan
medan kriget pågick. Innan dessa arbeten avslutats, hade
emellertid frågan om ett nationernas förbund upptagits på
fredskonferensen i Paris. En hemställan från de nordiska staterna om
rätt att få deltaga i detta arbete såsom en för alla civiliserade
stater lika vital fråga rönte emellertid intet tillmötesgående,
utan frågan om ett nationernas förbund ansågs liksom
fredsförfördraget i övrigt vara en sak, som fölle uteslutande inom de
allierade och associerade makternas kompetens. Då förslaget
av en av fredskonferensen utsedd kommission med presidenten
Wilson som ordförande blivit avgivet, fingo visserligen vissa
neutrala stater, däribland Sverige, deltaga i en privat konferens
angående förslaget, men detta deltagande skedde under en form,
varav tydligt framgick att man betraktade förbundsstadgan
såsom en produkt av segrarnas diktatur, och om än vissa
erinringar från de neutrala medförde modifikationer i det
ursprungliga förslaget, voro dessa dock av relativt underordnad betydelse.
Såsom första kapitlet ingick därefter förbundsakten i
fredstraktaten i Versailles den 28 juni 1919. Hurusom Sverige på gjord
inbjudan ingick som medlem i Nationernas förbund, sedan
riksdagens båda kamrar bifallit Kungl. Maj:ts proposition om
riksdagens samtycke därtill, veta vi alla, liksom ock att en
avsevärd minoritet i båda kamrarna, bestående av medlemmar av
högerpartierna, röstade för avslag å den kungliga propositionen.
Detta yrkande om avslag grundade sig icke på någon som
helst principiell motsättning mot själva förbundsidén utan
uteslutande på det sätt, varpå denna idé förverkligats i den
framlagda förbundsakten. Det påpekades, hurusom »de män, som
på ett så lysande sätt gjort sig förtjänta om sina länder genom
den kraft de utvecklat till hävdande av deras intressen i
världskriget, kanske just på grund därav haft svårt att organisera ett
nationernas förbund, där tillräckligt utrymme lämnades åt övriga
staters berättigade intressen». Vad man från minoritetens sida
särskilt fruktade var, att förbundet syntes äga »mera
karaktären av en allians under ledning av de segrande stormakterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
