Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skall fördelningsgrunden däremot för framtiden bestämmas av
församlingen, och i anticipation av denna ratificering har
församlingen bestämt en ny fördelningsskala att gälla under
1923, i avvaktan på att en på noggranna undersökningar byggd
fördelningsskala kan hinna utarbetas och av församlingen
slutligen antagas. Enligt den allmänna regeln i förbundsakten
kommer enhällighet av de vid sammanträdet representerade staterna
att erfordras för ett beslut i fråga om fördelningsgrunden,
något som innebär en avsevärd garanti för en förbundsmedlem
att man icke på honom kastar en för stor börda i fråga om
bestridandet av förbundets utgifter. Men även för ett
församlingens beslut angående en viss utgift erfordras enligt
förbundsakten enhällighet, en bestämmelse, som går väl långt och kanske
borde ersättas med ett stadgande om en starkt kvalificerad
majoritet. Att däremot söka kringgå den nuvarande
bestämmelsen med något slags votering av budgeten en bloc, så att den
medlem, som icke ville bifalla ett visst anslag, skulle tvingas
att i så fall rösta emot hela budgeten, vore en förtvivlad
utväg, som för visso skulle visa sig synnerligen äventyrlig för
förbundets ekonomiska existens. Förutom den svaghet, som
förbundets ekonomi sålunda erbjuder och i viss mån måste
erbjuda för att ej alltför mycket kringskära medlemmarnas
finansiella suveränitet, har en annan fara uppstått för förbundets
möjlighet att ha erforderliga medel tillgängliga för att kunna
utöva sin verksamhet. Denna fara består däri, att vissa stater,
den ena av ett skäl, den andra av ett annat, icke fullgjort dem
otvivelaktigt åliggande bidragsskyldighet. Sålunda voro i
september 1922 av bidrag för tidigare år obetalda mer än 5
miljoner guldfrancs och på 1922 års inkomststat, som utgör
mellan 20 och 21 miljoner guldfrancs, hade vid nämnda
tillfälle inbetalts endast 55 procent. Då budgeten samtidigt växer,
den är sålunda för 1923 omkring 25 procent högre än för 1922,
är det ej svårt att visa, att om underlåtenheten att betala de
stadgade bidragen till täckande av förbundets utgifter fortgår
som hittills, förbundet kan stjälpa på denna visserligen i
jämförelse med dess stora uppgifter obetydliga tuva. Ett glädjande
tecken är emellertid att vid de konversationer, som en för
ändamålet tillsatt kommission haft med representanter för
de stater, som även beträffande tiden före 1922 voro på
restlängd, allmänt uttalades de största sympatier för förbundet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
