Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 ERNST TRYGGER
tankegång än den, som gjort sig gällande hos vår
försvarsminister, vilken såsom sin mening uttalat, att de små staterna
borde utan vidare gå i spetsen för rustningsminskningen för att
genom sitt exempel sporra de övriga till att beträda samma väg.
Kommissionen har uppenbarligen en väsentligt olika uppfattning
om ansvarskänslan hos regeringarna i allmänhet för att anbefalla
den av den svenske försvarsministern anvisade vägen. Nekas
kan ej, att det kunde synas vittna om en hjärtats godhet och
en tankens oskuld att hos vår tids makter förutsätta en så
kraftig verkan av ett gott föredöme. Verkligheten lär oss
emellertid, att målmedvetenhet och kraft icke blott härska i världen
utan ock äro det enda, som gör något intryck även på Europas
mest kultiverade statsmän. Jag erinrar mig, hurusom, då inom
Nationernas förbund första gången behandlades frågan om någon
åtgärd för att rädda armeniska folket från undergång, en
eminent representant för en av stormakterna förklarade, att det vore
icke värdigt förbundet att ställa sig i förbindelse med en rövare
sådan som Kemål Pascha. I stället telegraferade man, om jag
minns rätt, till presidenten Wilson med anhållan om hans
förmedlande hjälp. Sedan detta skedde, har emellertid icke något
annat inträffat än att armeniska folket fått vandra sin
törnbe-strödda väg till allt större elände, varvid den enda lilla
ljusningen varit ett eller annat högstämt sympatiskt uttalande vid
Nationernas förbunds senare församlingsmöten. Under tiden har
emellertid Kemål Pascha vunnit lysande segrar över grekerna,
och nu se vi honom representerad vid konferensbordet med
Europas stormakter för att överlägga om huru mycket han kan
vilja godkänna av det av segrarna i världskriget mot Turkiet
dikterade fredsfördraget. Hade han, i stället för att elda sitt folk
till kamp mot det enligt hans mening orimligt hårda
fredsfördraget, högtidligt förklarat, att turkiska folket hyste så stor
fredskärlek, att det hellre ville acceptera en obillig fred än avstå
från den höga uppgiften att genom vapnens nedläggande giva
ett ädelt föredöme åt andra folk, skulle säkerligen de makter,
som nu lyssna till vad han i sitt lands intresse fordrar,
alltjämt ha betraktat honom såsom en rövare, och turkiska folket
skulle för visso ha under en lång följd av år fått arbeta för
uppfyllandet av de hårda fredsvillkoren. När man har att
bevaka sitt folks intressen i förhållande till andra stater, bör man
väl taga sig till vara för att för sitt land eftersträva rollen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
