Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM NATIONERNAS FÖRBUND 1i
vi komma till frågan om någon minskning och i så fall vil-
ken minskning i rustningarna redan nu skulle kunna hos oss
vidtagas utan att äventyra rikets säkerhet. Med full rätt har
man i ett inflytelserikt liberalt organ, varom mera i det följande,
fäst uppmärksamheten på det oegentliga och godtyckliga, som
ligger i att jämföra nuvarande rustningar med vad som i nämnda
hänseende ägde rum 1913. De förnämsta stater, som deltagit
i kriget, voro då på toppen av sina under ett flertal år bedrivna
särskilda rustningar, medan andra, såsom t. ex. Sverige, levde i
ett paradisiskt oskyldighetstillstånd. Man får följaktligen hos oss
taga sig väl till vara för att betrakta 1913 såsom något märkes-
år i försvarsavseende. Av stor betydelse vid frågans bedömande
blir däremot, att lika farligt som ett garantifördrag är, medan
den europeiska grytan är fylld av till sin rättmätighet oprövade
anspråk och motanspråk och varje ögonblick hotar att koka
över, lika farligt är det att under en dylik situation minska sin
försvarskraft.
Kanske den rätta lösningen ligger däri, att man genom för-
bättrade metoder och anordningar kan minska kostnaderna
utan att försvaga försvarsberedskapen. Detta är en fråga, som
vi icke för närvarande ha att behandla. Redan nu vill jag emel-
lertid nämna, att den bolsjevikiska kulturstaten enligt ett i pressen
offentliggjort dekret bestämt truppernas övningstid i regel till
11/2 år, men för kavalleri, ridande artilleri och tekniska förband
till 2/2 år, för flygvapnet till 3/2 år, och för flottan till 41/2 år.
Jag återgår till det ifrågasatta garantifördraget. Statsministerns
reserverade ståndpunkt i denna fråga har icke vunnit samma
erkännande hos alla andra som hos mig. Därvid fäster jag mig
mindre vid vad den entusiastiske fredsvännen lord Robert Cecil
och den vältalige chefen för Paris-tidningen Le Matin, sena-
torn de Jouvenel, sagt, ty den förre är garantiidéns upphovs-
man och den senare har föreslagit den i inledningen till försam-
lingens resolution intagna, av mig i det föregående kritiserade
reservationen. Båda äro följaktligen för ögonblicket knappast
ojäviga. De erbjuda emellertid det för oss efterföljansvärda
exemplet av varma patrioter, vilka säkerligen aldrig erkänna
annan väg till mänsklighetens bästa än den, som jämväl leder
till det egna fosterlandets lycka och välgång. För övrigt, jag
har levat tillräckligt länge för att inse, att i svenska angelägen-
heter svenska och ej utländska mäns rådslag böra vara avgörande.
2. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
