Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ERNST TRYGGER
Nej, vad som är av vikt är, att den ståndpunkt, som
statsministern i denna fråga intagit och vars resultat, trots viss
skiljaktighet i motiveringen, jag för min del anser betingat
av den nuvarande världssituationen, blivit föremål för kritik
ifrån svenskt håll. Jag syftar närmast på vad som i frågan
uttalats i förstnämnda liberala tidning, vars ledare under en lång
följd av år formades av vårt lands skarpaste publicistiska penna.
Tidningens huvudargument för att Sverige redan i princip
skulle ha godkänt den framkastade tanken om eit
garantifördrag är följande. Det slutliga målet för Nationernas förbund
är att utgöra en institution med makt och myndighet att
upprätthålla freden mellan folken. Ett sådant förbunds medlemmar,
förplikta sig icke endast var för sig att icke gripa till våld. De
förbinda sig ock att samfält och inom ramen av vars och ens
resurser värna freden, då den hotas eller kränkes. Därpå
tilllägger förf.: »Det var med en klar blick för dessa förpliktelser,
som den svenska riksdagen den 4 mars 1920 beslöt att Sverige
skulle ansluta sig till förbundet». För min del måste jag på
det bestämdaste bestrida, att den svenska riksdagens liberala
och socialdemokratiska majoritet vid förbundsaktens antagande
ens i princip hävdade denna uppfattning, för såvitt ej denna
majoritet inom sig hyst en mening men offentligen för folket
uttalat en annan. I den reservation åter, som vi från
högerhåll gjorde mot det särskilda utskottets betänkande, påpekade
vi med styrka, att en fara vid inträdet i förbundet vore att
förbundsaktens bestämmelser voro så oklara och mångtydiga.
Särskilt riktade vi uppmärksamheten därpå att det kunde
ifrågasättas, om icke en förpliktelse att gent emot alla angrepp
utifrån upprätthålla den genom fredsfördraget gjorda territoriella
regleringen med ett visst fog skulle kunna anses framgå ur lydelsen
av art. 10. Vidare nämnde vi, att art. 16 lämnade oss i ovisshet,
huruvida vid ett i strid med förbundsakten företaget krig Sverige
skulle vara förpliktat att jämväl med militära maktmedel
medverka vid aktionen mot den fördragsbrytande staten, något som
uppenbarligen hade avgörande betydelse för vår rätt att, om vi
själva angrepes, få militärisk hjälp av övriga
förbundsmedlemmar. Häremot svarades emellertid från regeringens och
utskottsmajoritetens sida samt i kamrarna, att art. 10 icke ägde någon
betydelse utöver stadgandena i art. 12—17 samt att den rätta
tolkningen av art. 16 vore den, att någon som helst förpliktelse att del-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
