Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om Nationernas förbund. Av Ernst Trygger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM NATIONERNAS FÖRBUND 19
taga i militär aktion icke förelåge utan allt inskränkte sig till
skyldigheten att deltaga i den föreskrivna ekonomiska avspärrningen
av den fördragsbrytande staten. På grundval av dessa
upplysningar fattade säkerligen riksdagsmajoriteten sitt beslut och
de liberala och socialdemokratiska valmännen, som under de
gångna åren städse hört sina ledare förklara
neutralitetspolitiken vara Sveriges förnämsta värn, hade tydligen all anledning
antaga, att möjligheten av att i händelse av krig bevara vårt
lands neutralitet icke skulle genom inträdet i Nationernas
förbund kunna anses inskränkt i högre grad är som från
regeringsbänken och deras partiledares sida uttryckligen försäkrats
vara avsett. Sedan således utgångspunkten för tidningens
resonemang visat sig obefintlig, torde man vara berättigad att lugna
dess oro för att vårt land skulle lida en moralisk deklassering
genom den avvaktande hållning statsministern ansett sig böra
intaga till frågan orn ett garantifördrag. Men intagandet av
sistnämnda ståndpunkt måste, såsom jag förut antytt, rent av
karaktäriseras såsom en ovillkorlig skyldighet mot Sveriges folk och
dess handlingsfrihet. Man känner föga stämningen bland den stora
massan av vårt folk, tillhörande olika samhällsklasser, om man
tror, att folkets obenägenhet för kriget rubbas av herr de
Jouvenels förebråelse, att Sverige, med den mening dess förste
delegerade i Geneve gjort gällande, lovar att själv icke störa
freden, men icke vill göra någonting för att tvinga andra att
bevara den. Därpå kan vårt folk med skäl svara, att det självt
vill avgöra, när ett dylikt deltagande är moraliskt berättigat eller
påbjudet, detta särskilt så länge den ekonomiska oredan och
hatfulla andan alltjämt härska bland flertalet av Europas folk. Den
kritiserande tidningen imponeras emellertid av herr de Jouvenels
insinuation och är djupt rörd av skönheten i lord Robert Cecils
förklaring, att fredsgarantien bör innebära en traktatfäst
förbindelse mellan alla civiliserade folk att med förenade krafter
nedslå den stat, som bryter freden. Helt plötsligt övergår
emellertid denna varma rörelse i en påtaglig rädsla, då författaren
kommer längre fram i sin framställning. Där förklarar han,
att »det till undvikande av missförstånd kanske är nödvändigt
att påpeka, att det nu inte gäller att taga ståndpunkt till en
redan utarbetad garantitraktat, som avser att göra oss till tjänare
åt stormakternas imperialistiska strävanden och tvinga oss att
garantera freden för de stater, som i framtiden kunna bli an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
