- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
50

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vår järnhanterings svårigheter. Av Gerhard de Geer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VAR JÄRNHANTERINGS SVÅRIGHETER

AV DISPONENTEN, FRIHERRE GERARD DE GEER

Vi ha under det nyss förflutna året allt tydligare kunnat
iakttaga, att depressionen börjat lossa silt förkvävande grepp
kring vårt näringsliv. Visserligen äro ännu som regel
försäljningsprisen mycket låga, men produktionen har sleg för steg
kunnat ökas och närmar sig den normala för flera av våra
viktigaste näringsgrenar. Penningvärdet har stabiliserats,
arbetslösheten går tillbaka, och den allrådande pessimismen har på
många håll börjat vika för en nyvaknande tillförsikt till
framtidens utveckling.

Som ett starkt markerat undantag i denna gryende
konjunkturförbättring framträder emellertid vår järnhantering. Hittills
har denna icke fått någon eller endast obetydlig känning av de
förbättrade avsättningsmöjligheterna. Med oförminskad styrka
vilar depressionen över våra bergslager, och skrämmande stort
är antalet nedblåsta hyttor och kalla martinugnar.

Det är ganska naturligt, att den stigande konsumtionen efter
ett konjunkturoinslag icke alltid skall fördela sig likformigt på
näringslivets olika grenar. Särskilt ligger detta nära till hands
att antaga efter världskrigets omskakande händelser. Att efter
dessa exempelvis textilindustrin skall rycka tidigare in i ökad
produktion än varvsindustrin, är en ganska naturlig sak. Först
komma förbruknings- och underhållsbehoven, och i andra hand
göra sig sådana behov gällande, vilka skapas av utvidgningar
och nyanläggningar. Ett studium av järnets
konsumtionsmarknader säger oss, att den övervägande delen av allt järn åtgår
till nyskapande av våra produktionsmedel och vårt övriga fasta
kapital, under det att endast en mindre del åtgår till dess
underhåll eller till direkt förbrukning. Ej ens krigets materiella
förödelse har kunnat framkalla en efterfrågan å järn, som i
förhållande till den tillgängliga kapaciteten är av någon större
betydelse. De verkligt stora järnbehoven komma först, då
samhällsbyggnaden åter börjar växa ut, då järnvägsförvaltningar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free