Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vår järnhanterings svårigheter. Av Gerhard de Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 VAR JÄRNHANTERINGS SVÅRIGHETER
ut på världsmarknaden. Det sista ledet av förädlingen har
sålunda i stor utsträckning övertagits av våra utländska
konkurrenter. Den alltjämt fortgående tekniska utvecklingen på
kvalitetsprocessernas område har varit den faktor vi haft att räkna
med. Dess mål har varit att driva slutproduktens kvalitet allt
högre och göra den mer och mer oberoende av såväl råvarornas
beskaffenhet som personlig yrkesskicklighet, de båda senare den
svenska järnhanteringens främsta företräden i konkurrenskampen.
Inledningen gjordes genom götjärnsprocessernas genombrott.
Härigenom blev järnets kvalitet i hög grad oberoende av bränslets
beskaffenhet. De basiska processerna reducerade betydelsen av
fosforrena malmer. I specialstålen blevo helt nya faktorer
bestämmande för järnets kvalitativa egenskaper. Till sist
framträdde de elektriska stålprocesserna och hotade att öppna
hittills oanade möjligheter i fråga om kvalitetsproduktion.
Det är givet, att denna utveckling haft ett avgörande
inflytande på vår järnexport. Det monopolistiska avsättningsområdet
har begränsats till de exklusiva toppkvaliteterna, och i övrigt
äro vi hänvisade till pris- i stället för kvalitetskonkurrens.
Härigenom har det ekonomiska utbytet av vår järnhantering
minskats, liksom även utvecklingen kvantitativt stävjats. Även om
vår järnhantering absolut taget gått framåt, visade den dock
i jämförelse med andra industrier redan före kriget en tendens
till stillastående eller rent av tillbakagång. Sålunda har trävaru-,
cellulosa- och pappersindustriernas samt vissa kemiska och
mekaniska industriers andelar i vårt lands totala produktionsvärde
stegrats på bekostnad av järnhanteringens. I detalj får man en
klar bild härav vid ett studium av utvecklingen vid våra
bruksegendomar. Där var i äldre tider järnhanteringens insats
avgörande för det ekonomiska resultatet, men numera är den ofta
av ganska underordnad betydelse.
Att kriget i hög grad befordrat utvecklingen i ovan angiven
riktning är otvivelaktigt. Kriget skapade ett enormt behov av
kvalitetsmaterial, samtidigt som tillförseln av svenskt järn
minskades eller helt avstängdes. Detta tvingade de utländska
järnproducenterna att efter bästa förmåga själva upptaga
tillverkningen av det felande kvalitetsjärnet. I många fall hava de
sannolikt lyckats och definitivt erövrat avsättningsområden, vilka
förut varit reserverade för svenskt järn. Särskilt nära till hands
ligger detta i fråga om krigsmaterielproduktionen, där erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
