Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Vår järnhanterings svårigheter. Av Gerhard de Geer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERARD DE GEER 53
heten varit störst. Även om man icke alldeles lyckats uppnå
den svenska kvaliteten, har man funnit, att på vissa områden,
där svenskt järn förut ansetts oumbärligt, inhemsk vara utan
olägenhet kunnat användas. I sin strävan att ersätta det svenska
materialet erhöllo de utländska producenterna ett förträffligt
vapen i de elektriska stålprocesserna, vilka först under åren
närmast före kriget lämnat experimentstadiet och utvecklats till
praktiskt dugliga metoder. Elektrostålprocessernas enastående
utveckling under krigsåren torde tillhöra ett av de intressantaste
kapitlen i metallurgiens historia På kort tid mer än
tiodubb-lades produktionen. I Amerika uppstodo enskilda elektrostålverk,
vilkas kapacitet närmade sig Sveriges totalproduktion.
Elektro-stålprocesserna utvecklades i första hand för att täcka krigsårens
enorma behov av granatstål och annat krigsmaterial. Freden
nödvändiggjorde en omläggning av produktion och avsättning.
Att man härvid ensidigt skulle ha inriktat sig på konkurrens
med svenskt kvalitetsmaterial är en orimlighet bl. a. av den
enkla anledningen, att elektrostålproduktionens kapacitet är
betydligt större än Sveriges totala avsättning före kriget.
Övervägande delen av det utländska elektrostålet torde numera
avsättas som specialstål, företrädesvis till automobilindustrien. På
detta område, som för övrigt är relativt nytt åtminstone i sin
nuvarande omfattning, har svenskt kvalitetsjärn aldrig varit
representerat annat än i ganska begränsad utsträckning. Det ligger
emellertid utom allt tvivel, att en icke ringa del av den
nytillkomna utländska kvalitetsproduktionen inriktat sig på forna
speciellt svenska kvaliteter. Som ett exempel härpå kan anföras,
att författaren under en resa i Amerika efter kriget hade tillfälle
att besöka ett par mindre elektrostålverk, vilka specialiserat sig
på verktygsstål och rena kolstål, och som i stor utsträckning
levererade sitt material till konsumenter, vilka förut täckt sig
från Sverige eller Sheffield. Det är ännu för tidigt att
slutgiltigt avgöra, i vilken utsträckning det lyckats våra konkurrenter
att genom kriget utöka sin förmåga att ersätta det svenska järnet.
Den svenska järnhanteringens män sitta icke med armarna i
kors, förlorade positioner kunna återvinnas och nya erövras,
men nog göra vi klokt i att räkna med stora svårigheter för
vår järnexport att återvinna sin forna omfattning.
Efter denna översikt över vår järnhanterings exportmöjligheter
skola vi som hastigast kasta en blick på ett av dess inre pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
