Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av Oscar Wieselgren - Erik Lindorm: Bekännelser - Jarl Hemmer: Väntan samt Rågens rike - Birger Sjöberg: Fridas bok, småstadsvisor om Frida och naturen, om Döden och Universum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 59
Kobert Service och Dan Andersson. Bägge äro, envar i sitt slag,
förträffliga, men man kan få för mycket även av det goda. Och om
Dan Andersson under sin lifstid i allmänhet med orätt förbisågs av
den litterära kritiken så bör detta icke giva hans beundrare anledning
till att efter hans död ställa honom på en piedestal, där han med
alla sina — av den som skriver dessa rader flera gånger framhävda
— förtjänster dock alldeles icke passar. — Mera samlat allvar och
vida större konstnärlig kraft kännetecknar Erik Lindorms diktbok
Bekännelser. Där finns ingenting likgiltigt eller överflödigt. Vad
Erik Lindorm skriver, det skriver han därför att han har något
att säga, ej för nöjet att göra vers. Hans diktning bär allvarets
prägel, och han stannar gärna på livets skuggsida. Men om hans
livssyn är mörk så föranleder den honom dock icke till passiv
resignation och pessimism å tout prix. Tvärtom hyllar han hälst den
sega och ihärdiga viljan, för vilken svårigheter endast äro till för att
övervinnas genom förnyade ansträngningar. Inspirerad av denna
känsla är den kanske yppersta dikten i Bekännelser, Gumman Stam,
ett mästerverk i sin art, som man förutser kommer att få
representera Lindorm i åtskilliga framtida antologier. Av de övriga
dikterna minns man hälst några småvers, där kärvheten lämnat rum
för vekare stämningar. Ofta kan Lindorms vers här få en prägel
av betagande vekhet och värme, exempelvis i den förtjusande lilla
Kvällsvisan. En dikt som denna är tillräcklig att förvissa oss om
att Lindorm tillhör den yngre generationens mest betydande lyriska
begåvningar.
Från Finland komma tvenne arbeten av Jarl Hemmer,
diktsamlingen Väntan och versberättelsen Rågens rike, av vilka dock
intetdera tillhör den finkänslige lyrikerns bästa verk. Väntan når icke upp
till Öfver dunklet, och Rågens rike, en sommaridyll från en finlänsk
kyrkby, omslutande en efter åtskilliga konflikter till sist lyckligt ändad
kärlekshistoria, är trots vackra enskildheter en smula ledsam, ett fel
som den för övrigt har gemensamt med de allra flesta versberättelser,
Runebergs ej undantagna. Vackrast är slutet med skildringen av
hur de båda älskande, drängen Markus och Klara i Gammelgård,
förenas:
Men långt från gästabud och dryck och dans
försvunno de i sädeshavets skymning,
de två som bygden hyllade i natt.
De gingo tigande från ren till ren,
för häpna för att ännu töras tala.
Blott axen viskade sitt sus som förr
ur när och fjärran i den mörkblå natten.
Allt längre gingo de, alltmer de sjönko
i rågens varma, välbekanta famn.
Ett verk av stor originalitet, vida skilt från vad året i övrigt skänkt
oss av poesier Birger Sjöbergs Fridas bok, småstadsvisor om Frida
och Naturen, om Döden och Universum. Det är ett experiment i
den parodiska genren, genomfört med gott lynne och mycken osökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
