Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 19. 1. 1923 - Arbetslöshetsförsäkringens problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 71
gäller socialförsäkring. Men hr v. Sydow befarar likafullt, med hänsyn
till erfarenheterna från andra områden av den svenska
socialförsäkringen, att detta frö snart kan växa till en mycket stor
socialförsäkringsgren. Det skulle vara äventyrligt att nu binda staten vid
en sådan utveckling. De socialdemokratiska reservanterna åter vilja
mjuka upp garantierna samt lämna kassorna större rörelsefrihet
och ökade förmåner; intet »liberum veto» sålunda för den av
Socialstyrelsen utsedde ordföranden i kassan, större respekt för
solidaritetsmoralen vid arbetskonflikter, ingen begränsning av statsbidraget, utan
dettas utbetalning till lika belopp som de av medlemmarna erlagda
avgifterna.
Vida betänkligare för kommitténs förslag synes den skepsis vara,
som präglar den av generaldirektör Huss, byråchefen Järte och
landshövding Kvarnzelius avgivna reservationen. De tvenne förstnämnda,
vilka som experter biträtt Socialförsäkringskommittén under dess sista
arbete, äro obestridligen sakkunniga i ämnet och hr Kvarnzelius
innehar som liberal riksdagsledare en betydelsefull politisk
mellanställning. Ifrågavarande reservation synes kunna sammanfattas
sålunda att, då rådande politiska maktförhållanden i vårt land
omöjliggöra ett återvändande till statens passiva hållning i
arbetslöshetsfrågan, sådan den var före 1914, det blott är fråga om, under vilka
former den statliga arbetslöshetspolitiken för framtiden lämpligen
bör bedrivas i Sverige. Härvid erbjuda sig enligt reservanternas
mening endast tvenne alternativ: att fortsätta den nuvarande
hjälpverksamheten eller arbetslöshetsförsäkring. De föredraga därvid den
senare utvägen i Gentsystemets form, emedan detta bygger på den
sunda grundsstsen om hjälp till självhjälp. Men det sker endast
med tvekan och under uttryckligt framhållande av att de i
lagförslaget åvägabragta garantierna, som främst äro avsedda att
vidmakthålla arbetslönens böjlighet och arbetskraftens rörlighet, vilka äro
de viktigaste förutsättningarna för arbetslöshetens rationella
bekämpande, icke tåla någon avprutning. Samtidigt varna dessa reservanter
för att överskatta de utländska förebilderna såsom dels tillkomna
under extra ordinära förhållanden, dels anpassade efter helt olika
arbetsmarknadsförhållanden. Slutligen förordas, i avvaktan på
normala eller åtminstone mera stabila förhållandens återkomst, anstånd
med förslagets förverkligande.
Detta uppskovskrav föll i god jord. Högertidningarna hava
givetvis ställt sig mera sympatiska mot hr v. Sydows reservation, men
förenat sig med de liberala i yrkande på uppskov med hela frågan.
Överhuvud har arbetslösheten varit det enda spörsmål, kring vilket
den berömda borgerliga samlingen kunnat åstadkommas. Den
socialdemokratiska pressen åter följer sina reservanter och hoppas, att
regeringen i en blivande proposition skall göra detsamma. Eljest
komma fackförbunden att betacka sig för dessa statsbidrag och vilja
icke sälja sina arbetslöshetskassors frihet för en grynvälling, heter det.
Partipolitiken spelar sålunda upp ouvertyren till denna reform för
full orkester. Den närmaste frågan blir, huruvida regeringen dristar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
