Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 19. 1. 1923 - Naturens skydd - »Hjärtlig brytning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
Har man någon gång legat ett par timmar bland granbuskar eller
videsnår i kanten av en myr, där en tranfamilj trampat omkring,
skall Bengt Bergs skildring i bild och ord av tranorna vid boet på
en gång återuppliva och rikta eit bland de bästa minnena från skog
och mark. Men även den, som saknar en sådan resonansbotten av
egna erinringar, kan knappast undgå att taga intryck av denna
skildring. Bilderna från den kloka och skygga fågelns bo äro troféer
från en iakttagelsens och kamerajaktens triumf, vilken säkert
»tekniskt» sett överträffar de underbara resultaten av
fotograferingsarbetet bland fågelmassorna vid Nilen. Skildringen av forskningsfärden
uppefter denna flod ger ett nytt vittnesbörd om författarens livliga
och konkreta skildringskonst. Man börjar nästan tröttna på varje
resenärs och korrespondents obligatoriskt upprepade försök att teckna
det allmänna i det enskilda, men Bengt Bergs beskrivningar på vad
han sett och hört äga i all sin individuella bestämdhet denna sällan
uppnådda förmåga att liksom avsiktslöst suggerera de vida
perspektiven, vare sig det gäller mångtusenåriga utvecklingsskeden eller
landskapet i dess naturbestämda enhet med allt primitivt liv, fåglars,
djurs och människors. Bland de många skildringarna av vår egen
och främmande natur tillhör Bengt Bergs senaste bok liksom sina
föregångare dem, som man ej glömmer.
Med den spirituella formuleringsskicklighet, som är ett franskt
särdrag, har en Paristidnings ledareförfattare sammanfattat
den efter blott tre dagar upplösta senaste skadeståndskonferensens
resultat i orden ruptare cordiale, »hjärtlig betning» av det
franskengelska samförståndet, vars hävdvunna beteckning ju varit entente
cordiale. Ordleken sällar sig värdigt till en tidigare, härstammande
från Lloyd Georges meningsskiljaktigheter med de franska
förbundsbröderna, då man i Paris för de engelsk-franska relationerna använde
uttrycket entente discordialé. Logiskt borde ju också ett »samförstånd»,
som månad efter månad, konferens efter konferens kännetecknades
av ständigt växande oenighet, klent beslöjad av officiella
enighets-och vänskapsbetygelser samt täta uppskovsbeslut, utmynna i en
brytning, och det beror givetvis till väsentlig del på Lloyd Georges
ersättande på den brittiska premierministerposten med Bonar Law, att
denna brytning kunnat ens på skämt kallas »hjärtlig».
Avskedshälsningarnas nyanser äro värda att en smula framhävas. Bonar Law
talade om »oförsonliga meningsskiljaktigheter» i en allvarlig fråga,
där den franska lösningen enligt hans övertygelse skulle »sannolikt
medföra svåra och t. o. m. fördärvbringande följder för Europas
ekonomiska läge». Poincaré anförde, inbiten fransk legist som han är,
såsom huvudargument mot den engelska planen, att den innebar
»en omstörtning av Versaillestraktaten», men i de avslutande
vänskapsorden anslog han, eljes ofta så sträv, en varmare ton än Bonar Law.
Denne hade ordat om »beprövade vänskapskänslor», som »förblevo
oförändrade»; Poincaré använde om meningsskiljaktigheterna ett svagare
uttryck (cette divergence de vues) och slöt med en försäkran om att
»Hjärtlig
brytning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
