Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 19. 1. 1923 - »Hjärtlig brytning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 81
brytningen kan väntas få på den turkiska omedgörligheten i Lausanne.
Den brittiska skadeståndsplanen, skrev häromdagen Auguste Gauvain
i Journal des Débats, är för Angoraförsamlingen »en lika dyrbar
framgång som segern över Konstantins armé». Samme ivrige
förkunnare av franskt-engelskt samförstånd i Orientfrågorna tillade
emellertid: »Vi känna oss ej ha rätt att pressa M. Poincaré att i Orienten
löpa riskerna av politisk solidaritet med England, om England ej
visar sig solidariskt med oss i skadeståndsfrågan.» Längre sträcker
sig »hjärtligheten» ej hos de fransmän, som klarast inse, att
brytningens överflyttande till Orientfrågorna skulle innebära ett riskerande
av kanske lika värdefulla franska intressen i Konstantinopel och
Anatolien som de brittiska vid Sunden och i Mossul.
Självbevarelsedriften brukar dock, oberoende av alla känslostämningar, göra sig
kraftigt gällande, när fara inses hota, och det är därför långt ifrån
sannolikt att avskedsscenen vid Pariskonferensen skall åtföljas av
motsvarande rupture cordiale även vid konferensen i Lausanne.
Sedan den fransk-belgiska Ruhraktionen nu inletts, har man i
Paris varit angelägen om att officiellt betona välvilligheten i Englands
neutrala passivitet och t. o. m. sökt göra troligt, att engelska
ingenjörer snart skulle taga säte vid sidan av de franska i den »tekniska
mission», som nu är det utövande styrelseorganet för Frankrikes
välde i det svarta landet. Någon engelsk benägenhet ett sträcka sin
tjänstvillighet ända därhän har emellertid ej förmärkts, än så länge
åtminstone. Men å andra sidan har den första veckan av
Ruhr-ockupationen ej nämnvärt vidgat klyftan mellan Frankrike och
England. Även rätt radikala engelska tidningar ha varit angelägna om
att försäkra sig ej hysa någon medkänsla med tyskarna, utan de söka
betrakta läget från rent ekonomiska synpunkter, varvid de i likhet
med engelska regeringen finna, att den franska aktionen kostar mer
än den inbringar samt att den frestar till äventyrliga våldskupper
annorstädes i Europa — i Memellandet, i Ungern och Rumänien o. s. v.
Vid skadeståndskommissionens sammanträden har den engelske
representanten sir John Bradbury antingen ej röstat i Ruhrfrågan eller ock
av mer eller mindre diplomatiska hälsoskäl hållit sig borta. Asquiths
på konservativt håll så ofta hånade grundsats walt and see har
blivit rättesnöret även för Bonar Laws ministär. Slår den franska
Ruhraktionen mot förmodan ekonomiskt väl ut, så finna väl snart
samförståndsbröderna på bägge sidor om Kanalen åter varandra — till
nästa konflikt. Blir den åter ekonomiskt misslyckad och
kompliceras den till på köpet genom betänkliga politiska följder i Tyskland
till men för brittiska intressen, då förmår ingen i yttre former
bevarad »hjärtlighet» dölja brytningens djupgående karaktär. En tredje
möjlighet skulle vara en nödfallskompromiss, hoptråcklad på svenskt
initiativ inom Nationernas förbund, varom ju sonderingar lära pågå.
Förmodligen skulle en sådan för Frankrikes och ententens intressen
offra Tysklands och — vad viktigare är — Europas och rättens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
