Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hur Sverige regeras. Av Junius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 JUNIUS
traditionerna från å ena sidan riddarhuset och den förutvarande
första kammaren, å den andra bondeståndet alltjämt spela in;
den olikhet, som numera kan finnas kvar i detta avseende
mellan de båda kamrarna, beror dessutom på olikhet i antalet
ledamöter och i mandattidens längd, samt på en viss
benägenhet att till första kammaren befordra veteraner från den
andra. I den talrikare kammaren uppstå lättare längre
debatter; liksom det faktum, att man i den fåtaligare kammaren
med den längre mandattiden känner varandra bättre
personligen nog bidrar att sätta en något annan prägel på kammarens
kynne och yttre habitus. Att 1920 års plötsliga radikalisering
av första kammaren i hög grad bidragit att utjämna
karaktärsskillnaden mellan kamrarna är utan vidare uppenbart. Därför
är nog också för närvarande det allmänna intrycket, som
debatterna giva av Riksdagens andliga nivå, knappast mera
glädjande i den ena än i den andra kammaren.
När vår regeringsform 1809 kom till, talade man efter
förebilder från utländsk doktrin om Riksdagen såsom den egentliga
lagstiftande makten, och det är väl icke uteslutet, att i den
allmänna opinionen en liknande uppfattning om densamma ofta gör
sig gällande. Ordet får i så fall förstås med ganska mycken
jämkning. Den som studerar tillkomsten av våra lagar och
allmänna författningar, finner genast, att antalet sådana, som
direkt framgått genom Riksdagens initiativ, är ytterst ringa;
det kan ej vara annorlunda, då Riksdagen blott i ringa mån mäktar
lämna den rent tekniska sakkunskapen för formellt avslutat
lagarbete. Väsentligen talrikare äro otvivelaktigt de lagar och
författningar, som gå tillbaka till ett första riksdagsinitiativ,
givet genom skrivelse om utredning, vars resultat i sinom tid
medelst kunglig proposition hunnit till slutlig behandling. Men
många sådana uppslag stanna på halva vägen eller nå fråm
rätt grundligt omformade. Och även dessa indirekta initiativ
komma säkerligen i mindretalet vid jämförelse med de förslag,
vilka hava sitt verkliga upphov i rättskipningens och
förvaltningens vunna erfarenheter eller i anslutning till praktikens
systematiskt utformade krav. Där ligger utan fråga
tyngdpunkten vid vårt lagstiftningsarbete, och Riksdagens roll blir då
nära nog den omvända mot vad frasen om Riksdagen såsom
»lagstiftande» kan tänkas innebära: den har oftare att förändra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
