Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hur Sverige regeras. Av Junius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 JUNIUS
utgiftstatens gradvisa fixering, så att när utgifterna till sist
äro slutbehandlade, återstår egentligen blott att justera
inkomstberäkningen till full balans mellan riksstatens båda sidor.
Självfallet kan detta icke ske, förrän genom de sista gemensamma
voteringarna utgiftsanslagen blivit definitiva, men så i och
med dessa voteringar åtminstone 75 % av riksdagsmännen anse
sitt arbete fullgjort och genast lämna huvudstaden, bli
justeringen, riksstatens hopställande och godkännande rätt och slätt
formella åtgärder. Det dramatiska ögonblicket, då riksstaten
som helhet skulle kunna ventileras och eventuellt omstöpas,
inträder icke, ty inför de tomma bänkarna sviker företagsamheten.
Med hänsyn till sin kontrollerande verksamhet är Riksdagen
naturligtvis vida mera obunden än å nu berörda områden. En
verklig och effektiv kontroll förutsätter ju också den största
obundenhet. Den viktigaste principiella inskränkning, som här
gjorts, nämligen det från regeringsformens § 90 kända förbudet
för Riksdagen att »uti något annat fall eller på något annat sätt,
än grundlagarna bokstavligen föreskriva», befatta sig med
förvaltningsdetaljer hör sedan länge till våra grundlagars döda
bokstäver. Men det finnes andra begränsningar. Inga fysiska
och psykiska krafter hos dem, vilka Riksdagen särskilt utser
för kontrollverksamheten, skulle räcka till att på långa vägar
i detaljerna följa styrelse- och förvaltningsarbetet. Därför
tenderar kontrollen att bli antingen ett allmänt övervakande,
som släpper enskildheterna, eller ett inhuggande på
detaljer, som kan skymma blicken för det hela. I senare fallet,
som väl är det bekvämaste samt otvivelaktigt hos
allmänheten det mest populära, blir det tillfälligheter, som avgöra.
Kontrollfunktionärerna ha ofta att lita till privata
påstötningar och personlig information. En sådan kontroll på måfå
kan ha sin betydelse, då statsråd och ämbetsmän äro rätt
känsliga för anmärkningar och därför tveka att upprepa, vad
som klandrats. Dess verkan är dock skäligen begränsad. Det
så ofta framdragna exemplet av grundlagsväktaren S- A. Hedin
visar väl bäst metodens maktlöshet, ty utöver ögonblickets
skandal synas några frukter av hans nitiska härjningståg och
vältaliga explosioner knappast varit att anteckna. Även om
konstitutionsutskottet under tider av mindre tillskärpt partimotsättning
lyckas med en viss framgång fullgöra sin uppgift att opartiskt
och rent sakligt granska statsrådsprotokollen samt därvid kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
