- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Trettonde årgången. 1923 /
94

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hur Sverige regeras. Av Junius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 JUNIUS

reda på saken. En duktig och arbetsam avdelningsledamot får
betydligt att säga över avdelningens ärenden, och det är alltid
till en sådan man får vända sig, om man vill få ett önskemål
beaktat.

Det blir sålunda genom ärendenas mångfald en viss
arbetsfördelning, där den enskilde ofta nödgas jurare in verba
ma-gistri. A. B. och C. ha i avdelning den och den granskat och
berett ärendet, de ha ingenting haft att erinra, alltså är allt väl.
En kontroll ligger i, att vanligen flera från samma parti, som
ordinarie medlemmar ellersuppleanter,sittaisamma avdelning eller
utskott, och även i riksdagsmännens ganska uppövade förmåga att
bedöma, vad som godtages av partikamrater och vad som
behöver underställas dem. Nu är det mycket sällan så, att
vanliga ärenden under utskottsbehandlingen underställas partiet, jå
icke ens förtroenderådet, utan man rådför sig med ordföranden
eller vissa i ärendet intresserade pampar. På förmågan att
»känna på sig», vad partiet kan godtaga eller fås att godtaga,
beror i avsevärd mån en riksdagsmans användbarhet i
utskottsarbete. Till arbetsfördelningen hör, att man i utskottsplenum
och kammaren icke gärna desavouerar en partikamrat, även
om man kanske ej är fullt nöjd med ett förslag. Genom att
detta missnöje kommer fram vid partisammanträdena och vid
korridorsamtalen lära sig emellertid utskottsledamöterna att vara
försiktiga och ej ge sig ut för långt på egen hand. Systemet
är väl det enda möjliga, då Riksdagen skall syssla med så många
småfrågor.

I stora frågor komma particheferna och de, som de med sig
adjungera — av politiska eller sakkunnigeskäl — mycket tidigt
med i arbetet, d. v. s. vederbörande utskottsledamöter rådpläga
med dem och hålla dem å jour med arbetet. Den stora massan
av partiet får ofta ingenting veta, förrän man kommit till en
mycket viktig skiljoväg eller till — ett resultat. I senare fallet
är det blott att med eller utan knot acceptera det. Vanligen
känner nummerkarlen ej frågan så väl, att han kan opponera,
även om han ville det.

Var ligger nu det verkliga avgörandet? Svaret, att
avgörandena ligga »i utskotten», är, som synes, övervägande formellt. Ett
verkligt, uttömmande besked i frågan kan icke givas i få ord,
här är nämligen i eminent grad det personliga inflytandets fält,
varest det gäller att bringa krafter, nolentes eller volentes, till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:24:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1923/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free