Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Fred nu och för hundra år sedan. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ockupationen. Efter 20 års krig, som frånsett själva de två
slutstriderna fullständigt förts på utländsk mark och utan klemig hänsyn
till de andra folkens välfärd, fastställdes Frankrikes
krigsskadestånd till 700 mill. francs, sålunda under tre kvarts milliard; och
en jämförelse med nutiden är så till vida direkt möjlig, som
penningvärdet efter Napoleonskrigens slut knappast var högre än
nu (fastän visserligen högre än 1918—19). Som bekant var det
första officiella skadeståndsbeloppet denna gång 226 milliarder
guldmark (279 milliarder guldfrancs), och fortfarande är det
officiella beloppet 132 milliarder mark (163 milliarder guldfrancs).
Frankrikes skulder till andra länder avlöstes 1815 med växlar
på betydligt mindre belopp än skuldernas lydelse. All
motsvarighet saknades till den renrakning av Tyskland som nu ägt
rum: lokomotiv och järnvägsvagnar, kreatur, hela handelsflottan,
all statsegendom i utlandet och Elsass-Lothringen, Saar-gruvorna,
fordringar och företag hos förutvarande bundsförvanter och
fiender o. s. v., o. s. v. Som garanti för villkorens uppfyllelse
bestämdes 1815, att en ockupationsarmé under Wellingtons
befäl skulle förläggas huvudsakligen i gränsfästningarna, och
ockupationstiden fastställdes till högst fem år; därjämte skulle
segrarmakternas ministrar i Paris utgöra en övervakningskommitté,
som hade att mottaga dagliga rapporter från franska regeringen
och ägde rätt att ge råd i landets både yttre och inre politik.
Händelsernas senare utveckling är emellertid lärorik. Redan
efter ett år minskades ockupationsarmén med en femtedel; och
när makterna sammanträdde till kongress i Aachen 1818 för
reglering av Europas öden, rådde icke enighet i mer än en enda
punkt, nämligen att ockupationen omedelbart borde upphöra,
vilket också skedde nästan på dagen tre år efter den andra
Parisfreden. Härmed kan man jämföra den oavbrutet utvidgade
franska ockupationen i Tyskland, vilken redan varat lika länge
som hela världskriget och om vilken fransmännen senast vid
Parisförhandlingarna i år förklarat, att varje försummelse eller
dröjsmål med Tysklands skuldbetalning skall förlänga dess
varaktighet. Frankrike hade på sin tid ej verkställt alla sina
betalningar inom tre år; men då för tiden var det ingen mindre
än ockupationsarméns egen högste befälhavare Wellington som
skaffade landet kredit för återstoden, nämligen hos en helt
engelsk och en halvt engelsk bankirfirma, Baring i London och
Hope i Amsterdam. Det var därefter som Ludvig XVIII kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
