Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Historieskrivaren Jonas Hallenberg. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIESKRIVAREN JONAS HALLENBERG 115
Hallenberg blandade sig — det framgår av hans brev till
Mathias Calonius — ett omisskänligt inslag av gryende finländskt
patriotiska stämningar. Det var ej utan tillfredsställelse, som
Porthan ansåg sig ha konstaterat, att Hallenbergs teckning av
tillståndet i Finland givit den osminkade sanningen. Däremot
har bekantskapen med Karl Gustav Nordin icke avsatt några
spår i Hallenbergs historia; de brevväxlade visserligen, men
förhållandet torde ha varit mindre gott, att döma därav att
Nordin för Schönberg skildrade Hallenberg som »en elak
människa». Sin kollega i rikshistoriografens ämbete synes
Hallenberg ej ens ha känt; att den yngre historikern underlät att göra
sin uppvaktning under Schönbergs Stockholmsbesök vållade
dennes förtrytelse. Mellan Hallenberg och Fant i Upsala
existerade synbarligen ingen förbindelse; Hallenberg kunde aldrig
glömma, att professuren icke tillfallit honom. Att Gustav III
gärna ville gottgöra honom denna besvikelse har redan
framgått. Det var med understöd ur konungens personliga kassa
och i besittning av ett handbrev från honom, som Hallenberg
sommaren 1788 anträdde en forskningsresa till Köpenhamn,
tydligen den enda forskningsresan under hans liv. Den blev av
mindre betydelse, då den svenske historikern icke, som han
hoppats, erhöll tillträde till geheimearkivet; den måste för övrigt
redan efter några få veckor avbrytas på grund av den
överhängande faran för krig med Danmark. Återfärden företog
Hallenberg som diplomatisk kurir; det var ett historiskt ögonblick
i hans eget liv, när han i Kumlinge prästgård på Åland en sen
augustidag kort efter Anjala överbragte en skrivelse till den
hemvändande Gustav III.
Lagerbrings Svea rikes historia och Hallenbergs huvudverk,
båda ofullbordade, beteckna höjdpunkterna i upplysningstidens
svenska historieskrivning. Geijer har kallat detta Hallenbergs
arbete »ett mästerverk av grundlig, samvetsfull forskning, av
enkel, tydlig och fullständig framställning, så att man ej hör
författaren utan händelserna själva tala». Och att förvärva sig
just detta eftermäle hade, det är fullt tydligt, varit Hallenbergs
syfte. För varje djupare studium i denna tids historia skall
hans arbete städse bevara sitt värde; det har hittills gjort det
i högre grad än mången senare skildring med ämne från samma
tid. Dess styrka ligger i forskningens mönstergilla noggrannhet
och i framställningssättets objektiva klarhet. I vetenskapligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
