Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Historieskrivaren Jonas Hallenberg. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 NILS AHNLUND
av uppsåt och mot bättre övertygelse i detta avseendet döljt
rätta sammanhanget, som visserligen förtjänar skarpare åtal än
de fel, vilka influtit av ovarsamhet.»
Jonas Hallenberg stod i sin kraftigaste mannaålder, när femte
och sista delen av hans Gustav Adolfs historia 1796 utkom.
Med detta år avslutas i stort sett hans verksamhet som
historieskrivare. Ännu 1797 synes han, att sluta av en episod i
Marianne Ehrenströins memoarer, ha sysslat med sitt stora arbete.
1798 erhöll han av en dansk forskare anbud om avskrifter från
geheirnearkivet, vilket dock från hans sida ej föranledde någon
åtgärd. Avbrytandet av arbetet hade tydligen nu skett. Samma
år utkom hans utomordentligt gedigna, alltjämt värdefulla
Afhandling om mynt och varors värde i Sverige under konung
Gustaf I:s regering, en efterskörd från trägna studier i
Riks-och Kammararkiven och på samma gång en avskedshälsning
för många år till svensk historieforskning. Numismatiska,
arkeologiska, språkhistoriska och exegetiska studier togo honom nu i
anspråk. En stark splittring efterträder den koncentration på
stora uppgifter, som trots avbrott och överkorsade planer
utmärkt hans föregående vetenskapliga alstring. Mången
beklagade denna hans övergång till nya intressen, så Riihs i
inledningen till den 1803 utkomna första delen av Geschichte
Schwedens. Hallenbergs huvudverk från dessa år är
otvivelaktigt hans för sin tid grundlärda kommentar till
Uppenbarelseboken; det är tydligen detta arbete Brinckman anspelar på,
när han i ett epigram kallar Hallenberg en »förnuftets
jako-binare». På gamla dagar återvände han till sina
ungdomsstudier. Det skedde genom de 1818 och 1822 i två band
utgivna anmärkningarna till första delen av Lagerbrings historia,
till sin anläggning en motsvarighet till Botins kritik av Dalin.
Arbetet är skrivet cum ira et studio. Hallenberg synes alltid
ha haft ett horn i sidan till den man, som han dock utan
fråga kunde tacka för mycket. I sin andra
Upsaladisserta-tion, en undersökning om lärda svenska adelsmän, har han
på flera punkter utförligt polemiserat mot Lagerbring. I sitt
akademital 1787 har han på ett par ställen utan namns
nämnande riktat en stöt mot den åldrige mästaren i Lund. På
gamla dagar fick hos honom denna obenägenhet mot
Lagerbring en nästan oresonlig karaktär. Klas Livijn avlyssnade 1816
på Riksarkivet en utgjutelse av Hallenberg: »För Lagerbring har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
