Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 17. 3. 1923 - Den nya arbetslöshetskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 135
Genom beslutet den 10 mars 1922 kom regeringen på kant med
riksdagsmajoriteten, som i februari förklarat sig gilla kommissionens
politik beträffande arbetskonflikter. Motsatserna syntes oförenliga.
Regeringen kunde icke tolerera anvisning till blockadbryteri, och de
borgerliga partierna kunde icke, utan att prisge själva grundvalarna
för ett fritt näringsliv, vara med om att underkasta sig de
klassmedvetnes solidaritetsmoral. Efter en, vad man förstått, intensiv kamp
bakom kulisserna lyckades man dock i statsutskottet få ihop en
kompromiss. Denna innebar i korthet, att den generella
avstäng-ningen vid allmänna konflikter skulle bestå. Likaså det besynnerliga
»liberum veto» i arbetsutskottet. Men det tillfogades, att då partiell
konflikt kunde anses vara av natur att prejudicerande inverka på
arbets- och lönevillkoren inom ett fack, skulle den betraktas såsom
allmän med en sådans rättsverkningar. Vidare skulle majoritetens inom
arbetsutskottet beslut gå i omedelbar verkställighet utan hänsyn till
ärendets fullföljd hos Kungl. Maj:t. Då de borgerliga partierna höllo
hårt ihop om detta förslag och ministären var angelägen att sitta
kvar, beto vederbörande i det sura äpplet, som dock insockrades
genom det förbehållslösa beviljandet av alla de äskade 102 millioner
kr. för arbetslöshetens bekämpande. Statsutskottets utlåtande blev
sålunda på denna punkt enhälligt och gick igenom i Riksdagen,
varvid bägge parterna under debatten tillskrevo sig segern.
Härav kunde man ju förmoda, att en fast grund var lagd för
framtiden. Det gick också friktionsfritt under hela sommaren och hösten,
man hörde icke talas om att någon konfliktfråga blivit hänskjuten och
till Kungl. Maj:t. Orsaken härtill torde emellertid varit den, att några
större konflikter av natur att inverka på understödsverksamheten icke
förekommit. Knappt hade emellertid på nyåret strejker utbrutit med
ty åtföljande lockouter inom järnbruks-, pappersmasse- och
sågverksindustrierna, förrän det visade sig, att socialdemokratien och
fackföreningsrörelsen, fast de officiellt varit med om att godtaga
kompromissen, genast voro färdiga att riva upp dess grundvalar.
Lik-mätigt Kungl. Maj:ts och Riksdagens direktiv fann sig nämligen
Arbetslöshetskommissionen sedan nämnda lockouter utbrutit böra från
offentlig hjälp avstänga de arbetslösa, som haft sin senaste fasta
anställning inom resp. industrier. Inemot 4,000 arbetslösa lära sålunda
under februari månad blivit avstängda. Denna åtgärd väckte en storm
av ovilja inom arbetarpressen och karaktäriserades såsom »statlig
lockout» m. m. Kommunisterna voro naturligtvis genast framme och
interpellerade socialministern. Pressad av sina meningsfränder, fann
sig ministären tvungen att handla. Till en början lära vederbörande
varit benägna att i uppenbar strid mot grundlagen helt enkelt
upphäva kommissionens beslut och samtidigt söka indemnitet hos
Riksdagen genom framlagd proposition, men efter herr Brantings
hemkomst inskränkte man sig till att i proposition föreslå sådan ändring
av de gällande direktiven, att vid konflikt inom ett fack den, som vid
konfliktens utbrott var och under de sex närmast föregående
måna-nåderna oavbrutet varit arbetslös, icke behövde avstängas från ar-
9. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
