Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 17. 3. 1923 - »Slesvig delt» - Frankrikes syften vid Ruhr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 DAGENS FRÅGOR
Den sekelgamla nationalitetsstriden skall fortsättas, ty »Slesvig åter» är
det givna målet. Besvikelsen hos dem, som gåvo detta löfte, vilket dock
hade en mycket betingad syftning i konseljpresidenten Neergaards
mund, var naturlig, och lika naturliga äro alla åtgärder, vilka sedan
dess vidtagits att trygga den danska stammen även på tysk mark.
Men här måste de svenska sympatierna sluta.
Ligger det verkligen reson i att tillskärpa en förut besvärlig
motsättning? Danskar och tyskar lära vara hänvisade att århundraden
framåt bo bredvid och bland varandra, liksom de gjort genom
århundraden. Uppgörelse efter en linje, som skonar alla berättigade
intressen och därför möjliggör ömsesidig trevnad, torde då vara det
enda förnuftiga programmet. Kabinettet Zahle drog denna konklusion
med öppen blick för äldre bittra erfarenheter, vilkas återupprepande
det gällde att förekomma, samt handlade därefter. Huru skarpt än
dess politik för ögonblicket tadlas, har den säkerligen att, åtminstone
i fråga om sina grunddrag, vänta sin hedersrestitution, när
storpolitikens upprörda vatten något stillnat.
Det kan ju sägas, att detta är en angelägenhet, som på intet sätt
vidkommer svensk publik. Formellt riktig, innehåller den utsagan
endast halv sanning. Den skandinaviska folkstammen är icke
mäktigare, än att samtliga dess grenar alltför väl behöva stödja varandra,
och vi hava alla med glädje sett praktiska uppslag i den vägen.
Men hoppet att genom sådan samverkan bereda en trygg framtid hänger
väsentligen på den klokhet, varmed förhållandet till starka grannar
ordnas. Utan att skatta åt någon kiliastisk naivitet med drömmar
om ständig god vilja människorna och stater emellan har man likväl
rätt att räkna med, att den ärliga och uppriktiga politiken alltid visar
sig bli den säkraste. För det tyska folket ej mindre än för det
danska måste det i längden vara en stor vinning att komma till
stabilitet och dräglig ordning längs den slesvigska gränsen, och för visso
har varje strävande i den vägen vida pålitligare utsikter än de mest
frestande spekulationer i ögonblickets genom krigets efterverkningar
erbjudna chanser. Skulle det inom Danmark visa sig, att en
betydande folkmening under förbiseende av denna mycket enkla klokskap
låter rycka sig med av aktionsivrarna, då bleve Slesvig återigen
samma oväderscentrum, som det tidigare varit till stort förfång för
hela Norden. Någon anledning att tro något dylikt, föreligger icke,
och man har all anledning att vänta, att den diplomatiska
kallblodighet, som präglat det officiella Danmark, skall segra även i
framtiden.
Frankrikes syften Trots alla politiska tal och tidningsartiklar är
vid Ruhr. det antjämt ytterligt svårt att komma till någon
klarhet om vad Frankrike egentligen åsyftar med sin nu sedan mer
än två månader pågående Ruhraktion. De tyska svaren på frågan
lida av allt för långt driven förenkling av problemet, de franska av
inbördes motsägelser eller ordrikt dunkel. I Tyskland torde nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
