Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Ministärskiftets bakgrund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINISTÄRSKIFTETS BAKGRUND 155
sätta hårt mot hårt. Strejkande nödhjälpsarbetare avskedades,
och nya understödda anvisades i deras ställe, vilka vid vägran
förlorade sitt understöd. Därvid var icke den svenska arbetar-
klassen van sedan många år. Politiskt hade den gått fram från
seger till seger och understundom funnit statsmyndigheterna syn-
nerligen medgörliga. Fackligt hade under den sista exempellösa
högkonjunkturen under kriget lönerna oavbrutet stegrats, utan att
arbetsgivarna varken behövt eller kunnat göra motstånd. Nu
kom depressionen med sin besvikelse och med aningen, att
politisk makt icke alltid kan låta sig utmyntas i motsvarande
ekonomiska förmåner. Bitterheten häröver måste söka sig en
syndabock, och den urladdade sig över Arbetslöshetskommis-
sionen, vilken gripbart framstod som lågkonjunkturens verk-
ställande organ på arbetsmarknaden — givetvis i infamt brödra-
skap med >storfinansen> och >”arbetsköparna»”! Opinionen mot
kommissionen växte under sommaren 1921, då kommissionen
med stöd av dåvarande ministären von Sydow haft oförsynt-
heten att icke respektera avtalsstridiga blockader, och under
den sedermera följande valrörelsen pustade ett otal agitatoriska
blåsbälgar på talartribunerna upp den till sådan styrka, att det
väsentligen var med denna förliga vind, som socialdemokratien
länsade sig fram till valseger och regeringsmakt.
När de borgerliga partierna överlämnade riksstyrelsen åt social-
demokratien, skedde det, vad arbetslöshetsfrågan beträffar, med
förhoppning att i Arbetslöshetskommissionen äga en fast punkt
i de »uppmjuknings>försök, som nu kunde förväntas. Kom-
missionen skulle med andra ord vara en underpant på att den
borgerliga riksdagsmajoritetens politik i arbetslöshetsfrågan under
alla förhållanden skulle vidhållas. Kommissionens ställning blev
härigenom ännu mera utsatt; framför sig hade den arbetarklas-
sens växande förtrytelse och bakom den, såsom dess principal,
befann sig numera en regering, som hade politisk hemortsrätt
hos samma arbetarklass. Positionen kunde förefalla ohållbar,
och den var dräglig endast under den förutsättningen, att den
nya ministären lojalt följde riksdagsmajoritetens mening och
hårdnackat vägrade sina missnöjda väljarmassor bönhörelse.
Kommissionens uppgift torde hava varit så mycket svårare,
som hela arbetslöshetspolitiken icke kunde regleras genom en
omständlig författning utan måste skapas genom verksamheten
själv, vilket genom den allmänna besvärsrätten beredde möjlig-
11. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
