Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Avrustningskonferensen i Moskva. Av Erik Heinrichs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AVRUSTNINGSKONFERENSEN I MOSKVA
AV ÖVERSTE ERIK HEINRIGHS (Helsingfors)
• •
Ännu för ett år tillbaka, i april 1922, räknade den rådsryska
armén i runt tal halvannan million man. Utom de
regelrätt tjänande tre åldersklasserna 1897, 1898 och 1899 omfattade
denna väldiga härskara betydande kontingenter av äldre årgångar,
vilka mer eller mindre godtyckligt kvarhålles i aktiv krigstjänst.
Det var ingen lätt uppgift för den militära förvaltningens organ
att under i Ryssland rådande förhållanden förse en armé av
dessa mått med proviant och beklädnad. De lyckades heller
icke i sina bemödanden att fylla den. Med undantag för
garnisonerna på de orter, som av in- eller utrikespolitiska skäl
ansågos särskilt betydelsefulla och därför måste besättas med väl
klädda och mätta trupper, var den rådsryska armén vid denna
tidpunkt i det stora hela en hopgyttring av i trasor klädda,
hungrande och missnöjda människor. Hade icke de upprepade
interventionsförsöken utifrån skänkt denna armé en välbehövlig
stimulans och ånyo tänt dess redan slocknande anda, skulle
den väl redan tidigare av sig själv ha fallit i sär. — Dock,
fälttågens tid var förbi, förbi den med elementär häftighet
uppflammade förbittringen frän kampanjerna mot Judenitj, Wrangel,
Polen. Den röda armén, böndernas och arbetarnas röda armé,
gick sitt förfall till möte. Allt mera utvecklade sig arméns
inre tillstånd i riktning mot kaos, allt tydligare framstod den
för det ryska rådsväldets ledare såsom en växande inre fara.
Någonting måste göras, ju förr dess bättre.
I maj 1922 sammanträdde i Moskva en kongress av militära
sakkunniga för att dryfta det allt brydsammare vordna läget.
Uppfattningen att det nu verkligen var nöd å färde, att denna
gång inga halvmesyrer hjälpte, tycktes från början dominera
förhandlingarna. Efter några veckor av träget arbete skiljdes
kongressen åt. Som resultatet av dess verksamhet framträdde
redan i slutet av maj månad ett i sin radikalism storstilat
arméreformprogram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
