Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Staden som konstverk. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 RAGNAR JOSEPHSON
grepp. Först i samband med ett dylikt studium kan man
även nå fram till en riktig åskådning av den konstnärliga vilja,
som dock starkare eller svagare alltid gått genom olika tiders
byggande av sina städer. Därför blir stadsbyggandets
konstnärliga historia intimt beroende av stadsbyggandets historia
överhuvud.
Ehuru den stadstopografiska framställningen är en
synnerligen allmän och ålderdomlig företeelse, är dock vetenskapen
om stadsbyggandet nära nog helt ny. Det är först i vår tid,
man intresserat sig för att klarlägga de allmänna grunder, efter
vilka städernas yttre form danats och utvecklats, och som man
bestämt fixerat de system, efter vilka städerna i sin helhet
liksom deras väsentligare element såsom platser och gator
utbildats. Det äger måhända ett intresse att i snabba drag följa
på vilka vägar man sökt komma fram till denna
stadsbyggnadskonstens historia.
I den stadsrättsliga forskning, som allt från 1830-talet var
synnerligen livlig i Tyskland, hade själva bestämmandet av
stadsbegreppet stått i förgrunden; stadens ursprung och stadens
väsen voro de uppgifter, som behandlades. Men det är
påfallande att vid behandlingen av dessa problem ytterligt sällan
stadens form, dess fysiska konsistens, togs i betraktande. Maurer,
som i sitt digra verk över tysk stadsförfattning (1869—70)
utbildade teorien om stadens uppväxt ur byn, hade visserligen
samlat ett rikligt dokumentariskt stoff över medeltida bebyggelse,
men icke en enda plankarta belyser den skildrade
stadskaraktären, v. Belows på 1880-talet utkomna, kända arbeten över
stadsväsen sakna ävenså helt stadsplanematerial och när Sohm
år 1890 framlägger sin fruktbärande teori om marknadsplatsens
betydelse för stadsbildandet, sker detta utan egentligt stöd av
kännedomen om denna marknadsplats yttre bildning.
Det var i känslan av att här ett viktigt stoff var uteglömt,
som Joh. Fritz år 1894 framlade en serie tyska stadsplaner
med försök att systematiskt inordna dem i olika grupper, att
giva en komparativ behandling av stoffet och att med
utgångspunkt från den yttre plankaraktären draga slutsatser om den
inre stadskaraktären. Hur utomordentligt förbisett vid denna
tid i själva verket allt historiskt stadsplanematerial var, visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
