Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Staden som konstverk. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STADEN SOM KONSTVERK 173
bäst Fritz’ bok: han använder sig för bestämmandet av
medeltida bildningar huvudsakligen av Baedekers små moderna kartor!
De slutsatser, han kommer till, äro även rätt schematiska och
bygga mest på begreppet oregelbunden och regelbunden
stadsplan. Men verkan av denna lilla skrift var osedvanligt stor.
I följande stadshistorisk litteratur tages allt bestämdare hänsyn
till stadsplanens karaktär. Allt kraftigare häfdas att vi i
stadsplanen äga ett historiskt dokument av utomordentlig vikt för
bestämmande av samhällets uppkomsttid och utvecklingsstadier
och likaså framhålles att en äldre, till sina huvuddrag bevarad
stadsanläggning är ett historiskt minnesmärke, värt att skyddas
som varje annat större kulturmonument. Det är särskilt P. J.
Meier (1909) och W. Neumann (1911), som i några
impulsgivande uppsatser visat vad stadsplanen kan betyda som
historiskt urkundsmaterial.
Nu vidtaga intressanta specialundersökningar över olika grupper
av städer, och så småningom betraktas själva stadsplanehistorien
som ett eget värde, oavsett vad den kan giva den politiska
historieforskningen. De särskilt givande studierna skrivas av Chr. Klaiber
(1912), som bland annat uppvisar den antika traditionen i den
medeltida stadsplanen och som betonar de fortifikatoriska
anläggningarnas betydelse för utvecklingen — en fråga som för
övrigt varit föremål för flera specialundersökningar bl. a. av B.
Ebhardt — samt av F. Meurer (1914), som visar
marknadsplatsens, huvudtorgets, utvecklingsstadier och dess inverkan på den
medeltida stadsanläggningen i gemen. De av dessa och andra
författare ständigt hörda klagomålen att det historiska
kartmaterialet så föga var utgivet, är alltjämt aktuellt, om ock under
1900-talet några europeiska storstäder såsom Rom, Paris och
Wien fått mönstergilla publikationer av sina äldre plankartor.
Men jämsides med historikernas insats för
stadsbyggnadsforskningen har även på andra vägar ett allt större intresse
knutit sig till problemet om stadens plastiska bildning.
Den ena vägen, varpå detta studium kommit fram, är lagd
av de historiska geograferna.
Redan så tidigt som 1841 hade närmast under påverkan av
Karl Ritters epokgörande forskningar J. G. Kohl utfört en stor
undersökning över lagarna för städers läge. I hans anda ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
