Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - En klassisk svensk flora i modern upplaga. Av G. Einar du Rietz - Hartman: Handbok i Skandinaviens flora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 LITTERATUR
systematiken till »vetenskaplig botanik», hade nu hunnit till vårt
land. Det hade bland yrkesbotanisterna blivit en alltmer utbredd
åskådning, att floristiken egentligen var ett arbete för amatörer med
vilket en vetenskapsman knappast borde befatta sig.
Den ll:e upplagan av Hartmans flora kom alltså att i en lång
följd av år förbli det enda stora uppslagsverket i skandinavisk
floristik, och intresset för denna viktiga gren av botaniken syntes statt i
starkt avtagande. Visserligen utkommo under denna tidsperiod S.
Mur-becks talrika mönstermonografier över kritiska svenska växtsläkten,
genom vilka kännedomen om den svenska floran under loppet av några
få år riktades med ett av de viktigaste tillskott den någonsin erhållit,
men intresset bland den stora massan av yrkesbotanister förblev
ganska ringa. Den år 1901 av L. M. Neuman och Fr. Alfvengren
utgivna svenska fanerogamfloran kom visserligen som en ljuspunkt,
men förmådde ej fylla bristen på en stor och fullt modern handbok
i den skandinaviska floran.
Men den svenska floristikens renässans måste en gång komma
—-och den kom. Det är svårt att säga, var eller när den började, men
ett faktum är, att isynnerhet under det senaste årtiondet intresset för
svensk floristik stigit med en högst anmärkningsvärd fart. Bland
såväl amatörer som yrkesbotanister har manifesterats en år efter år
allt starkare entusiasm för svensk floristik. De gamla
landskaps-flororna, vilka en tid kommrt ur modet, ha börjat återuppstå i modern
form. Studiet av de svenska växtarternas utbredning har antagit en
omfattning, om vilken man förr knappast kunnat drömma, och
utmynnat i exakta kartläggningsarbeten, till vilka intet annat land kan
uppvisa något motstycke. Men framför allt har det kritiska studiet
av den svenska florans arter upptagits med förnyad intensitet. Redan
långt tidigare hade studiet av våra jättesläkten Hieracium, Taraxacum
och Rosa genom S. Almquists, H. Dahlstedts, K. Johanssons och R.
Matssons arbeten drivits till en större fulländning än i något annat
land. Nu fann man, att inom nära nog hela den svenska floran
mycket återstod att göra. Med nästan varje år ha nya
fanerogam-arter påvisats i den svenska floran inom de mest skilda släkten,
och de vackra och överraskande upptäckter, som under de senaste åren
gjorts i de svenska fjällen framför allt av docenterna Th. C. E. Fries
och H. Smith samt i sydligare trakter av docenten G. Samuelsson
m. fl., visa, att säkerligen många märkliga fynd ännu kunna göras.
Den stora konsolideringen av den nya riktningen inom svensk
botanik skedde under krigsårens högkonjunktur dels genom bildandet
av föreningen Sveriges flora, vilken för två år sedan utgav det
första bandet av sin storslagna publikation Acta florse Sueciae, dels
genom startandet av den nya upplaga av Hartmans flora, som i så
många år varit efterlängtad. I spetsen för företaget ställde sig två
skånska amatörbotanister, d:r C. Holmdahl och rådman Th. Sjö vall
Som redaktör lyckades det att förvärva konservator Otto R.
Holmberg i Lund, sedan gammalt känd som en av de ivrigaste och mest
sakkunniga förkämparna för svensk floristik, medan fil. måg. E. Alm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
