Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Litteratur - Gunnar Gastréns Juhani Aho-biografi. Av Rolf Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 191
prästsläkt med starkt svenskt inslag, hans mor hette Snellman och
var sålunda av svensk-österbottnisk släkt. Samtalsspråket i det
Bro-feldtska hemmet var dock finska, ehuru barnen — tio gossar, bland
vilka Hannes var den äldste — jämväl fingo lära sig svenska redan
där. Båda föräldrarna voro harmoniska, rikt begåvade naturer, och
äktenskapet mellan dem var ovanligt lyckligt. Den allvarliga, stränga,
pietistiska tro de omfattade hindrade icke fadern att vara en stor
humorist och omhulda estetiska intressen såväl som
praktiskt-tek-niska. Skönlitteraturen var emellertid såsom värdslig portförbjuden
i detta hem. Med traktens bildade familjer hade Brofeldts ingen
förbindelse, icke ens med prostens: de hörde icke till de väckta.
De enda människor barnen råkade och voro tillsammans med,
förutom familjemedlemmarna, tillhörde således allmogen. Och
gentemot denna satte sig Brofeldts aldrig på några höga hästar, utan
rörde sig bland den på en ytterst förtrolig fot. Också kände sig
Aho hela sitt liv igenom stå i ett visst motsatsförhållande till
herre-mannaklassen, fastän han genom börd och uppfostran tillhörde denna
och blev måhända den finast och djupast bildade bland alla den
finskspråkiga kulturens stormän. Hans hjärta hängde livet igenom
starkast fast vid folkets djupa lager och framför allt vid hans hembygds
folk, den savolaksiska allmogen. Medges måste också att de första
intryck den unge Hannes Brofeldt fick av överklassen icke voro ägnade
att väcka någon vidare kärlek till denna: under sina skolår i Kuopio,
vars läroverk nyss hade blivit förfinskat, hörde han och hans
finsktalande kamrater till parias, de fattiga, illa klädda, tafatta, men flitiga
och kunniga, under det att de svenska herremannasönerna, välklädda,
säkra, övermodiga och slarviga med läsningen, flöto ovanpå. Och
ehuru han senare, under sina studentår i Helsingfors, lärde känna
en del av den svenska intelligensens bästa krafter och t. o. m. knöt
vänskapsband med dem, kunde han aldrig helt övervinna
främlingskänslan gentemot överklassen och stadslivet.
Ingående tecknar Castrén Ahos levnadslopp som skolgosse, student,
tidningsman i Helsingfors och landsorten och slutligen enbart
skönlitterär författare och redogör noggrant för hans alstring, dess
förutsättningar och dess värde.
Aho var novellkonstens store mästare på finskt språk, och han
har på detta område ofta nått ungefär höjdpunkten av vad som över
huvud kan nås, både när det gäller att förtälja händelser, teckna
personer och klä stämningar i ord. Som naturskildrare var han en
av de allra främsta i Norden. Ehuru hans längre noveller, de på
gränsen till romaner stående Prästens dotter, Prästens hustru och
Johan äro fullödiga mästerverk, är det dock i de kortare novellerna
— dem som han samlat i fem volymer Spånor — hans
konstnärskap har nått sin högsta fullkomning. Däremot är han osäkrare
och ojämnare i sina egentliga romaner: han kan över huvud taget
icke teckna karaktärer som kunna bära upp en roman. Det är
passiva, icke aktiva naturer som han i alla sina arbeten helst och
bäst skildrar, icke några bärare av en idé som de gå till seger eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
