Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Försvarsrevisionen och Sveriges militärpolitiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med åtföljande P. M. från Utrikesdepartementet om förbundets
ansatser till utredning av rustningsminskningsfrågan. Man bör ej
förtänka revisionen, att den härur ej kunnat draga djupare gående slutsatser
än de fullkomligt självklara, nästan banala allmänsanningarna, att man
»icke för närvarande kan i förbundets tillvaro och verksamhet finna
en tillräcklig garanti för freden», att Sverige därför alltjämt kan
riskera att nödgas »med huvudsakligt anlitande av egna hjälpmedel värja
sin självständighet» och att vi således »icke kunna undgå att
fortfarande upprätthålla ett väpnat försvar». Normerande för dettas
storlek blir då uppfattningen av vårt militärpolitiska läge, men den
översikt av detta som sedan — på hela tre sidor! — följer, är det
tunnaste av allt tunt. Den har för övrigt en misstänkt likhet med en
klimp pressjäst, inkastad i ugnen efter det att degen — de positiva
och framför allt negativa förslagen — redan färdigberetts för
partipolitisk konsumtion.
Halvannan sida av de tre bortslösas på diverse allmänna
resonemang om att bedömandet av ett lands militärpolitiska läge alltid blir
subjektivt och att Östersjöläget ändrats från 1914, då »en viss fara»
erkännes ha förelegat för indragning i stormaktsgrannarnas strid,
om vårt neutralitetsförsvar ej ägt tillräcklig styrka. »Härutinnan
har», försäkrar därpå revisionsmajoriteten lugnande, »numera en
väsentlig förändring inträtt.» Det anförda skälet är, att »den allmänna
faran för dylika förvecklingar är numera väsentligt mindre än före
den stora kraftmätningen», enär den generation, som upplevat
världskriget, nog betänker sig, innan den ånyo kastar sig in i krigiska
äventyr. Slutsatsen blir, att nu »föreligger icke samma behov av
att upprätthålla ett starkt neutralitetsförsvar som vid tiden omkring
år 1914».
Lika lekande lätt avfärdas den speciella faran från öster. »Genom
det ryska väldets försvagande samt Finlands och Östersjöprovinsernas
konstituerande såsom självständiga stater har det hot mot vår
självständighet, som det nära grannskapet med en stor, imperialistiskt
styrd stat måste anses innebära, åtminstone tills vidare
avlägsnats». Därtill kommer »möjligheten» av väpnad hjälp från
Nationernas förbund, »i första hand till sjöss», samt vidare »den tyska
militärmaktens starka försvagning» och Östersjöns öppnande för
»västmakternas stormaktsflottor». Visserligen medges, att ändring kan
ske i dessa lyckliga omständigheter, men revisionsmajoriteten tror ej
på någon sådan »inom området för en någorlunda överskådlig
framtid». Den anser, att det i alla händelser »näppeligen torde kunna
bestridas, att sannolikheterna för att vi under de närmast kommande
åren skulle indragas i krigiska förvecklingar äro mindre än före
världskriget». Och på denna gungande grund av »torde»,
»näppeligen», »de närmaste åren», »möjligheter» och »sannolikheter» bygger
man sin huvudtes — »avsevärda inskränkningar i den år 1914
beslutade försvarsorganisationen böra kunna vidtagas, utan att rikets
säkerhet därav äventyras» — och så är man framme vid
tillämpningen, slopandet av 12 regementen, inskränkning av övningstid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
