Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Försvarsrevisionen och Sveriges militärpolitiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förr, i samband med försäkran om att vi nu skulle befinna oss på
»baksidan av cyklonen». Någon angenäm syn bör det ej vara för
den bondeförbundsprofessor, som är detta i socialistreservationen
adopterade begrepps barnafader, att nu skåda oäktingen redan uppvuxen
till den socialdemokratiska motiveringen för ett minimum av svensk
försvarsorganisation! Men socialdemokraterna äro stolta över
hittebarnet. De säga sig hoppas att kring detta »elastiska system», som
redan har »talrika anhängare inom alla våra politiska partier», snart
kunna samla »en alldeles övervägande folkmening i vårt land».
Därmed anse de sig kunna »tillförsäkra vårt land frukterna av det
förbättrade internationella läget i form av minskade rustningsbördor,
samtidigt som vägen hålles öppen för en utsvällning av våra
stridskrafter utan tvära kastningar och naturligtvis också för en ytterligare
minskning».
Så se i utförligt och bokstavstroget referat de vänsterargument ut,
mot vilka landets försvarsvänner nu ha att upptaga kampen. I någon
mån äro de dock här påverkade av den dämpande ansvarskänsla
som avgivandet av ett »sakkunnigbetänkande» medför. Man har
dem emellertid redan tillgängliga i friare och mera ohöljda former.
Socialdemokraternas partisekreterare, hr Gustav Möller, har i sin
tidning, medan den ännu var regeringsorgan, förkunnat, att »för den
närvarande tiden kan icke ens medlemskapet i Nationernas förbund
förplikta oss att hålla något militärväsen alls». Han finner det
»fullkomligt uppenbart, att vi ur utrikespolitisk synpunkt kunna känna
oss tryggare än på de närmast föregående hundra åren», och i
försvarsvännernas bekymmer kan han ej se annat än motbjudande
bevis på att de »tydligen älska militärväsendet för dess egen skull».
Den liberale medlemmen av Försvarsrevisionen, hr Johan Jönsson i
Revinge, som i tidskriften Forum tagit till orda, driver där sin
optimism ända därhän, att tryggheten mot anfall från öster får gälla
även de baltiska randstaterna och Finland. Ryska regeringens säte
har ju »flyttats tillbaka till Rysslands huvudstad före Peter den stores
tid, Moskva». Verkan därav förkunnas vara följande: »Speciellt vad
Finland beträffar torde det bli svårt för ryssarna att efter detta hitta
på något hållbart motiv för ett angrepp mot dess statliga tillvaro.»
Rysslands grannar hade dock långt innan Petersburg var uppfunnet
kraftig känning av en just från Moskva dirigerad rysk
erövringspolitik, och Finland hade så sent som i fjol inom sina östliga
gränsområden mot hr Gyllings karelska »arbetskommun» påhälsning
av rödryska band, indirekt lydande under bolsjevikhärskarna i Ivan
den förskräckliges stad. Lika löslig och osäker är hr Jönssons
profetia om att den allmänna oron ute i världen snart skall avlösas av
ädel tävlan om förverkligande av »de människokärlekens idéer, vilka
voro ledmotivet för Wilson, då han stiftade Nationernas förbund».
Denna vackra dröm bygger siaren från Revinge på sin övertygelse
om att, »sedan Frankrike ytterligare ruinerats på Ruhräventyret,
kommer det förmodligen att låta tala vid sig» och raskt övergå till
»fredligt samarbete och försoning med den förra fienden». T. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
