Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Försvarsrevisionen och Sveriges militärpolitiska läge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta om den även från motsidan, om än motvilligt, erkända
»allmänna oron». Vad så angår vårt gamla bekymmer, den ryska faran, så
må villigt medges, att i detta hänseende genom Rysslands nederlag i
världskriget med åtföljande omvälvningar trycket på vårt läge lättats för
tillfället. Vi ha ej Ryssland så tätt inpå oss som förr vid Torneå och
Eckerö, och ingen överskattar nervöst riskerna av att i stället de
vasall-oratoriska ryska positionerna framskjutits till Folkets Dagblad,
Politikens redaktion och herrar Kilboms och Winbergs
riksdagsmannapulpeter på Helgeandsholmen. Men de kaukasiska republikernas öde har
visat oss Rysslands nya expansionsmetoder och talar emot hr
Jönssons i Revinge glada kolartro på Finlands och Östersjöstaternas trygghet
mot sovjetryskt undermineringsarbete. Och vi hålla före — utan att
i detalj ingå på skälen härför — att det svenska försvarets
försvagande indirekt betyder ett försvagande även av dessa staters
motståndskraft mot röda anstormningar och därmed en ökad fara för
att Ryssland åter skulle komma oss lika nära in på livet som 1914.
Vad så Rysslands röda armé och möjligheterna för dess östersjöflottas
iståndsättande angår, så hysa de »sakkunniga» därom mycket delade
meningar, och det är nog en smula riskabelt att i detta avseende
blint som högsta och ofelbar auktoritet lita sig till hr Johan
Jönsson i Revinge. Svårt är att dela de socialdemokratiska
försvarsrevisionsreservanternas ljusa tro på att även om försvaret nu
desorganiseras och över hövan nedskäres, det hux flux skall kunna vid
behov svälla ut till betryggande styrka, så snart de i dessa
reservanters betänkande omtalade »varningssignalerna» flamma upp. Och
mot dessa reservanters katederteoretiska »förutsättning» om en lång
varnande period av »försämrat utrikespolitiskt läge», som ger god tid
att på härens och flottans ruiner åter bygga upp ett tillfredsställande
försvar för svenskt oberoende och västerländsk kultur, kan man med
hr Hammarskjöld åberopa franska deputeradekammarens
armékommissions uttalande i december 1922: »De medel som kunna
disponeras för ett angrepp, snabbheten och omfånget i dess verkningar
äro så fruktansvärda, att det skulle vara förräderi att icke i alla
detaljer förbereda nationens krigsorganisation.» Så långt som till
förräderitillvitelser på romanskt manér äro tröga nordbor naturligtvis
ej benägna att gå mot hederliga landsmän, men ingen kyligt
bedömande, opartisk och grundlig genomläsare av de båda
vänstergruppernas och bondeförbundarens från Vibberboda betraktelser om
Sveriges militärpolitiska läge kan fritaga dem från riksvådlig sorglöshet.
Det är rörande men icke lugnande att iakttaga huru — då Europa
liknar ett slagfält, i vars granathål den nationella egoismen och den
tredje internationalen hänsynlösare än före 1914 utså frön till framtida
blodiga skördar —
»därovan på sitt enkla vis
hörs svenska lärkans drill».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
