Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor 30. 4. 1923 - Den finländska universitetsstriden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 205
och regeringsorganet Helsingin Sanomat tog till orda för det förslag
som presidenten, Helsingforsuniversitetets konsistorium och den
allmänna opinionen bland Finlands svenskar stödde. Vi ha i ett föregående
häfte (1923: l, sid. 73) redogjort för detta förslags tillkomst och dess
stadganden om finska professurer i samtliga läroämnen och lärostolar
med svenskt undervisningsspråk blott i de centrala disciplinerna. Full
rättvisa skulle enligt detta förslag ha gjorts de finska elementen.
Den svenska befolkningen i Finland skulle även därigenom ha fått sin
rätt till universitetsutbildning och vetenskapligt arbete utan tyngande
språktvång åtminstone på vissa huvudsakliga punkter klart fastställd.
För det nödvändiga och berättigade i kraven på otvetydiga, fasta
bestämmelser i denna svenska kulturfråga visade sig emellertid såväl
utskottet som även riksdagens finska majoritet sakna all uppfattning.
Alla de olika jämkningarna, de dag för dag ändrade ståndpunkterna
röjde åtminstone så mycket som detta med sorglig klarhet — hur
oredigt och ovisst allt eljest tedde sig. I början av april blev så
omsider stora utskottets slutgiltiga förslag allmänt bekant, och den 10
april antogs detta förslag av riksdagen trots vägande inlägg från
finskt och svenskt håll. Men presidentens bekräftelse är ännu ej given.
Professor Setälä, den av riksdagen antagna lagens egentlige
upphovsman, förklarade enligt tidningsreferaten under debatten, att
förslaget genomgått en sådan skärseld, att det även i tekniskt avseende
måste anses fylla rätt stora anspråk, en uppfattning, varom han i
längden torde komma att stå ganska ensam. Ty redan ur rent
formell synpunkt är detta förslag oklart, intrasslat oclji oredigt; det torde
kort sagt snarare komma framstå som en verklig »lagruin», med alla
sina oklara, halva medgivanden och återtaganden än som en »i tekniskt
hänseende» fullgod lag. Detta är en formell sak, men den har betydelse
även den (utom för bedömandet av upphovsmännens formella
oförmåga) därför att just förslagets oklarhet hotar tryggheten och
arbetsfreden vid universitetet.
I den egentliga lagen stadgas att undervisningsspråket vid
universitetet skall vara finska och svenska. Vid personlig undervisning och
examina skall studerandes språk användas.
Det medges därefter visserligen, att i grundläggande ämnen och den
elementära undervisningen kurser på bägge språken böra hållas, varvid
kansler dock kan befria från skyldigheten härutinnan ifall antalet
åhörare från den ena eller andra språkgruppen är litet — huru litet
säges icke! Proportionen mellan finsk- och svenskspråkiga
studerandes antal under senaste treårsperiod skall, heter det vidare, läggas till
grund för beräkningen av i vilken omfattning innehavare av
professur äro skyldiga att föreläsa på finska och svenska under terminen.
I verkställighetslagen utföres detta närmare. Femton nya
professurer skola inrättas, en svensk teologisk professur och fjorton finska
professurer. Däremot skola innehavarne av fjorton redan befintliga
fasta ordinarie professurer föreläsa på svenska. Om innehavare av
fast professorsämbete, som bör vara svenskspråkig!, anmäler sig
vilja föreläsa på finska, skall denna förlust för svenskspråkigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
