Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Några drag ur Finlands politiska liv under de senaste åren. Av Rafael Erich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA DHAG UR FINLANDS POLITISKA LIV 241
Ansvarigheten är i det moderna statslivet något alldeles
nödvändigt och oumbärligt, men drives regeringens ansvarighet
inför folkrepresentationen — en ansvarighet, som även förutsätter
självständig, ledande verksamhet — in absurdum, då strypes själva
ansvarigheten, då slår den över i sin motsats, ett till
självupp-givelse gränsande beroende av folkrepresentationen, med
hänvisning till vilken ministrarna kunna två sina händer och
åberopa sin herres och uppdragsgivares befallningar. Och det är
dock på statsorganens verkliga ansvarighet — för riksdagens
vidkommande visserligen blott en moralisk sådan — som det
moderna statslivet måste bygga, eftersom den rena partipolitiken
är främmande för varje s. a. s. organiserad och fastställbar
ansvarighet. I Finland har man nogsamt fått röna, huru
det egentligen förhåller sig med de demagogiska folkledarnas
ansvarighet inför de vilseförda massor, som drevos till uppror
och förräderi. Man hade väntat sig, att dessas hat främst skulle
riktat sig mot de ledare, vilka, i tid varskodda, själva försatte
sig i säkerhet genom att, i de flesta fall, fly till Ryssland, men
detta antagande har i stort sett visat sig vara alldeles oriktigt.
Men de socialistiska partiledare, som under frihets- och
inbördeskriget intogo en avvaktande och försiktig hållning, en mer eller
mindre fullständig opartiskhet gentemot vitt och rött, färdiga att
ånyo framträda såsom ledare, vilken utgång kampen än toge,
hade icke heller räknat fel; t. o. m. deciderade röda synas ha
tillräknat dem denna världsklokhet som en dygd.
Det är i själva verket ofantligt mycket Finlands folk har att
lära av de senaste årens upplevelser, dess prövningar och
framgångar, dess misstag och förvillelser, både av det som gjorts och
det som underlåtits. Det kan ofta ha varit ägnat att verka
beklämmande, att de krafter, som på sin tid främst bidrogo till
skapandet av förutsättningarna för och sedan till själva
förverkligandet av Finlands självständighet, icke, åtminstone i yttre
måtto, haft möjlighet att göra sig tillbörligen gällande och
utöva inflytande på statslivets gestaltning. I själva verket var det
ganska naturligt, att frihetskampens uppsving skulle avlösas av
partipolitikens krassa vardaglighet, som erbjuder så få upplyftande
moment, så mycket, som ännu är ofullgånget och outbildat.
Men ser man djupare, så skall man finna, att de krafter, som
hava verklig förståelse för vad självständigheten kräver och som
ovan om all splittring och klasskamp söka hävda en levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
