Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Finska Tornedalsbekymmer. Av Björn Collinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA TORNEDALSBEKYMMER 261
bottenskommittén sitt digra betänkande, ett oumbärligt verk för
envar som vill skaffa sig en mer ingående kännedom om
nationalitetsförhållandena i våra nordliga gränsbygder, och på samma
gång i all sin tendensfrihet en så förkrossände vederläggning av
de finska nationalisternas tillvitelser, som tänkas kan. I
Hel-singin Sanomat blev betänkandet föremål för en ingående
redogörelse. Referenten, lektor Airila — en kompetent kännare av
förhållandena i Tornedalen — döljer ej det nedslående intryck
läsningen av denna sakliga utredning har gjort på honom.
Hädanefter, säger han, återstår ingenting annat än att med
resignation iaktta utveckligens gång och tid efter annan ta till orda,
när någon särskilt upprörande underrättelse når en från andra
sidan gränsen.
Och så måste saken té sig i en finsk fosterlandsväns ögon.
För honom är Finland en fattig mor, som ser sig bortglömd
av sina egna barn därför att en främmande husbonde förmår
bjuda dem bättre villkor. För oss svenskar måste det té sig
annorlunda. Vi kunna ej inse annat än att det finsktalande
Norrbottens samhörighet med Sveriges övriga folk är ett
oför-kränkt arv från de tider då även innebyggarna i de gamla
Österlanden i Sverige, »algemene rijket», sågo sitt rätta
fosterland.
Vi ha alls intet skäl att förhäva oss över vad som på senaste
tid har åtgjorts för att förbättra denna gränsbefolknings villkor.
Mycket återstår att göra. Samfärdsmedlen äro i större delen av
nordligaste Norrbotten sådana, att de långtifrån fylla de krav,
som med fog kunna ställas på ett kulturland, och någon
avgörande förbättring härutinnan lär väl ej vara att vänta, så länge
i vår riksdag den förnumstiga småsnålheten och den självsäkra
okunnigheten sträva att lägga krokben även för de blygsammaste
äskanden som härvidlag göras i syfte att främja denna
landsdels förkovran. Det börjar väl numera trots allt att stå klart
för envar att Norrbotten är ett av våra värdefullaste och mest
omistliga landskap — må vi då också oförbehållsamt erkänna
vår stora tacksamhetsskuld till dessa förbisedda gränsbor, som
trots sin isolering ha visat sig vara besjälade av en mera levande
fosterlandskärlek än befolkningen i många andra delar av vårt
land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
