Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Striden mellan Geijer och Fryxell om aristokratfördömandet i Sveriges historia. Av B. Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN MELLAN GEIJER OCH FRYXELL 335
politiska kraften hos det äldre Sverige har varit nationalkänslans
samband med rikets store konungar» (Representationsfrågan,
tredje artikeln).
Ännu återstår det att besvara frågan, hur stor del av folket
Geijer efter avfallet velat tillerkänna andel i den politiska
maktens utövande. Såsom han betonat i sitt berömda brev till Järta
av den 24 februari 1838, utgick han från nyare tidens
huvudfaktum — en till övervägande politisk inflytelse uppstigen
medelklass. Han såg redan, mitt i ståndssamhällets ruiner, denna
medelklass tydligt framträda »i vad man i allmänhet, däri
inbegripande medlemmar av alla stånd, kallar ståndspersoner».
Radikala voro hans åsikter knappast från början — 1838 framstår
det ännu som ett framtidshopp, att det fria svenska bondeståndet
så småningom skulle kunna införlivas med den politiskt ledande
delen av folket — men Geijer drevs obönhörligt framåt i radikal
riktning av persolighetsprincipens inre logik. Vid 1840 års
riksdag fordrade han, med endast ett bildningsstreck, allmän
rösträtt och medgav, under skarpt avvisande av varje tanke på
egendomsrepresentation, blott en tilläggsröst för särskild förmåga,
kvalificerad genom bildning eller förmögenhet. För dåtiden med
dess starka medelklassriktning var detta ett radikalt program,
som verkligen åt folket gav den demokratiska innebörd,
premisserna fordrade.
Geijers äldre teori har av honom själv utdömts som
konstruktion. Beträffande sin nya uppfattning efter avfallet har han med
särskilt eftertryck hävdat, att den vunnits på empirisk väg,
återgav sakernas eget sammanhang. Det finnes ingen anledning att
jäva detta hans anspråk på att ha härlett sin helhetsbild ur
iakttagna fakta, men det får därför ej glömmas, att han med sin
tro omfattade det nya samhällstillstånd, som hans siarblick såg
framväxa ur det sönderfallande ståndssamhället. Vad som icke
överensstämde med den antagna utvecklingen var närmast
historiskt dömt; men det drabbades även av en moralisk förkastelse.
Gemensam för Geijers äldre och nyare uppfattning av
samhällsutvecklingen var konungstanken, önskan, att monarkien
skulle bära och leda utvecklingen — gemensamt även kravet,
att varje innehav av politisk makt och sociala fördelar skulle
rättfärdiga sig inför staten-nationen. Men medan den äldre
teorien sökte härleda stånden och framför allt adeln ur det
nationella stats- och kulturarbetets behov, framstod för den nyare
23. Svensk Tidskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
